fredag 27 juli 2007

nejnejnej!

i allmän semesterbrist vadar jag mellan mina arbetsplatser och varvar insatserna med läsning. Allt från kolorerad månadspress till canetti (nåja). Följande stod att läsa i Amelia detta nummer:
"nu när solen skiner och kameran är framme - passa på att tänka ut en rolig och personlig bild som du kan använda till julkort i vinter. Plocka fram tomteluvor och ta med till stranden...eller gör en "god jul"-hälsning i sand."
Nejnejnejnejhjälp!
Skickar inte folk tillräckligt med skräckbilder på sina ungar utan att Amelia, med en ton hämntad ur gammal svensk journalfilm, ska uppmana folk att vara kreeeeativa. Det är inte kreativt att skriva god jul i sanden. Det är dumt. Ingen frisk människa planerar så till den grad. Det är inte kul, personligt och crazy att skicka barn, sommarmotiv, husdjur, utklädda husdjur, utklädda barn et cetera som julkort. Det är...jag söker ord (svennigt vore en förolämpning mot svennar)...p-i-n-s-a-m-t. Hur tänker folk!?
- Åh, Bettan är så pysslig och finurlig. Tänk redan i juli tänkte hon på oss och skrev god jul i sanden! Hon är så tokig! (oh, en sån väldresserad apa! - hur högt, Amelia, hur högt?)
Så här tänker jag:
- Barn är bara intressanta för de närmast sörjande. Inga andra. Uttryck som inte får använvdas om barn "bebbe", "prinsessan", "lill-killen" och överhuvudtaget diminutiv. Barn, diminutiv, julkort och "icke vintriga motiv" är godis för mentalt utfattiga.
Detta får ni vända emot mig. Any time.

onsdag 25 juli 2007

hantverkare - dag 30

det har visat sig att all inredning som omotiverat stått över hela lägenheten i tre veckor är fel inredning. Ek istället för vit. Ek har väl aldrig passat till svart. Ny beställning är gjord. Ytterligare en vecka passerar. Jag kliver runt i lera. Ser orangea hundar. Längtar efter sprit. Jag behöver hjälp.

måndag 23 juli 2007

hantverkare - dag 28

numera vet jag att jag faktiskt kan ta ett bad i diskhon.

söndag 22 juli 2007

things that makes you go hmmm


en skenbart normal man smyger omkring i mina trakter med en orange hund. Hmmm.

onsdag 18 juli 2007

en-mån-jub

i dag firar jag en-månads-jubileum med hantverkarna. Och se så fint det har blivit! Rätta mig om jag har fel, men utsikterna för en snar upplösning tycks grumliga. I dag, liksom de fyra senaste veckorna, får jag fundera över var jag ska duscha. Jag ska leta efter allt från dvd-filmer till kosmetika som försvunnit någonstans under slipdamm, lera och hantverkarsaker. Har jag nämnt att det redan för två veckor sedan brann i knutarna att fysiskt transportera hem all inredning? Skåp, badkar och handfat. Det står i vardagsrum och hall tillsammans med kakel och mosaik. Till vilken nytta?
- Ingen aning. Jag har hittills inte haft lust att titta på tv i vårt nya badkar. Kanhända får svärmor sova där när hon kommer på besök.
En lång slang med provisoriskt vatten löper längs hela lägenheten och för att man säkert ska se den flankeras den av leriga skospår.
Vi försökte fly misären genom att åka till Åland. Telefonen gick varm. Grannarna var arga på hantverkarna som väsnades. Hantverkarna ringde och ställde frågor som omöjligen kunde besvaras utan att åka hem.
Nu hemma. Återigen skitig och kissnödig.
På väg till gymet för hårtvätt. Och sen ett par timmars jobb. Vilket faktiskt kommer att gå lysande just i dag. För det är inga hantverkare här. De ringde i morse och kände sig lite utbrända.

fredag 13 juli 2007

deee å geee - rapport från ett heltrist liv

flydde hantverkarjävlarna (jag vet inte varför jag kallar dem så!? de är helt fantastiskt duktiga och trevliga) och spenderade natten hos A i uppsala. Mirakulöst fick jag med mig allt man behöver för en tjejkväll i en liten ryggsäck; plyschbrallor med stora blommor, nässpray, varma strumpor och pedro almódovars "allt om min mamma". Endast en liten detalj fattades upptäckte jag i morse när jag vaknade i A´s krusidulliga säng med rosa överkast. Trosor. Jag och A delar allt sedan 14 års ålder. Inklusive tandborste i nödfall. Men när det gäller trosor känns det som om man inte kan be att få låna ett par. Det går väl inte att lämna tillbaka även om de fått en omgång i 90 grader...?
Med bregott i stämman bad jag att ett par.
Likt professor Baltazar stod A på huvudet i tros-lådan och muttrade med trosor till uselt kilopris yrde runt.
- Här, sa hon i triumf, du ska få mina finaste, och svingade ett par med synligt signum D&G, likt en presentförpackning, på fronten.
- dolce y gabbana ! flämtade jag, inte helt olikt Edina i Ab Fab. Ska jag få dem?!
In från höger dök den snart tonårige märkesfixerade sonen.
- Va!? har du dolce y gabbana, mamma!? Varför ger du bort dem?
- Jag kan inte ha dem, svarade den ömma modern med sammanbiten min.
- Varför köpte du dem då, frågade sonen med en förbryllad rynka mellan ögonbrynen.
- Kanske för att de var så billiga, sa jag med ett elakt flin.
- Jag kanske trodde att jag var lite mindre än jag faktiskt var, fnös A, slängde åt mig trosorna och fjuppade iväg likt tjuren ferdinands mor.
Sensmoral?
- Njaä.
Mer spännande än så blir det tydligen inte i Sverige i juli. Jag borde ta semester.