rättvisa torde vara tidernas mest meningslösa ord. Detta eftersom den helt enkelt inte existerar. Vilket gör ordet icke bara meningslöst utan även förvirrande och lite fördummande.
Sophie-dear och jag ägnade stor del av helgen åt att diskutera rättvise-begreppet. Med stigande förfäran som enda resultat. Idioter får toppjobb. Folk som bröt benen av spindlar som barn blir lyckliga och välmående. Vi själva tillhör de priviligerade få som både kan läsa, skriva, äta oss mätta och syssla med självförverkligande. Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Som barn var jag helt dum, fast och låst i det stora meningslösa rättvisepatoset. Min mor hade stora problem med mig. Redan som mycket liten var tröstlös över den obegripliga orättvisan i att barn svalt och sov på gatan. Krigets drabbningar och varför jag var tvungen att gå och lägga mig. Senare skolan, betygssystemet och så vidare. Den ömma modern, och för all del fadern, borde i ett tidigt skede förklarat att ingen rättvisa finns. Ordet är ju så vagt att man blir förbannad! Vems rättvisa? Muslimernas? Socialdemokraternas? Våldtäktsmännens? Barnens? Den vite mannens? Jag nämnde alltså här sex intressegrupper av miljoner och redan är rättvisan på koalitionskurs.
- Visste inte min mamma och pappa detta!?
Är rättvisan som jultomten? Man vill att ungar ska tro på den tills en olycka inträffar?
Jag har hunnit närma mig medelåldern innan jag inser att skägget sitter alldeles löst. Jobbet går till den som är snyggast. Ryggradslösa tröttmössor vinner miljardbelopp. Barn som inte gjort en fluga förnär dör av misshandel och svält. Och ingen kommer att rätta till detta. För det finns ingen jämnvikt. Poetisk rättvisa uppkommer slumpvis och har ingenting med lag och ordning att göra. Och varför upprörs man (när jag skriver man menar jag naturligtvis, som vanligt, jag) av detta!?
- Jo, för att någon har lurat i oss att tomten finns. Trodde vi inte det skulle vi ju inte misströsta.
Icke helt grundlöst misstänker jag att ingen ur den svenska akademin besöker min blogg, men fallifall: snälla, schysse ta bort ordet rättvisa ur ordböckerna och den svenska folksjälen.
Det är så här det är.
Vi har börjat med två efterrätter om dagen. På kondisbesöket efter lunch pekade min man på likt ett barn på julafton på alla möjliga bakverk för att slutligen fastna med fingret mot en klassisk syltgömma.
i brist på semester och allmän renoveringsyra sysslar vi just nu med att skrapa bort och måla över 100 år gamla kalkmålningar i vår hall. Eftersom jag gjort det till en livsstil att flytta och renovera har jag en hel del proffs- och husknep vad gäller alla typer av målning. Från att tretaktsmåla kakel till hur faluröd hanteras. Kalkmålning är dock nytt. Och avskyvärt. Det är som tuggummi. Gymet får stå till sidan för stentuffa armpass i hemmet. Ett och annat stentufft pass har även oralt utspelats med vänner och bekanta som ilsket betonar "bevarandet av de gamla fina målningarna". Som att liksom åldern i sig gör dem märkvärdiga. Allt annat åldrande i denna del av världen maskeras ju mer eller mindre skickligt. Jag fattar fan inte vad det är för skillnad på mina väggmålningar och drottning silvia, eller vilken lyft leopardkärring (eller gubbe) som helst!? Alla gnäller på "misslyckade kändislyft och operationer" men vet man någonting om hur de skulle se ut om de fått åldras ifred? Nope, icke. Kanske som mina hallväggar. Det är lätt att säga att det gamla ska bevaras, men testa att leva med skiten ett par år. Fråga kungen, david e. kelley eller mig.
...det här är bebel gilbertos livvakt. Hon hade två. De såg exakt likadana ut.
en helg då jag lyckligt kunnat konstatera att varenda liten sak jag gör till slut blir mitt liv. En av mina kloka vackra systrar kom på besök från umeå.
)iga serier vi gillar att följa. Lördagsförmiddagen ägnades åt träning och följa floor-filler top 100-lista på vh1. Under gravallvarlig analys. På kvällen åt vi middag med sköna cecila och såg the bosanova superstar bebel gilberto på mosebacke. Jag fattar inte riktigt varför inte hennes närvaro i stockholm inte uppmärksammats mer. Det är stort. Jag, johanna och ca 1200 till hade i alla fall vett att låta oss smekas av new york-chic bosanova under mosebackes tivolibelysning i den stockholmska sensommarnatten.
jag har spenderat helgen i uppsala. En gång om året är stan inte bara uthärdlig utan till och med alldeles fantastisk. Eldsjälen Jared Tekeste anordnar europas största reggaefestival i augusti varje år.
