inget för den äckelmagade

Den kallas "La Famiglia" eftersom "En dåres försvarstal" redan var taget. Känsliga personer varnas för att gå in här...

stockholms central 27 maj...

Boxgruppen!?
wtf?
Finns de där för mig när allt har gått åt helvete eller om jag bara vill prata lite? Eller är de rent av kopplade till SATS?
Vilka jobbar där?
Ska jag känna mig lättad?
Frågorna hopar sig.

var skriver jag på?

De e mycket snack om svenska politiker som gått ur, eller aldrig varit med i, svenska kyrkan. Jag kan ärligen inte begripa skillnaden mellan svenska kyrkan och monarkin. Två skitgamla trötta institutioner i akut behov av modernisering. Why oh why får inte jag välja att gå ur kungahuset!? Är det en helt orimlig önskan? Betala skatt för att diplomatiska mesproppar ska ha chansen att visa upp sig i ett yrke som de ärvt!? Idioti. Det vore bättre att rösta fram ett par väldigt snygga människor som ler, handpålägger och önskar popcornmaskiner åt världens fattiga. Jag lägger hellre min skatteslant på...tjaaa...egentligen vad som helst. Extensions åt Mona Sahlin, kanske.
Ge hit ett formulär nu. Jag går ur monarkin.

Groteska Gangsters

En arbetskamrat ringde upp mig och förkunnade stressat:
- jag behöver ett stort G i gotisk stil.
- ?
- Jag ska tatuera mig i eftermiddag.
- Jaha?
- du kan skicka det till frostnatt5@....
Mystiken tätnar. Varför frostnatt? och antyder 5an att det sedan tidigare finns 4 frostnatt och i så fall varför? Och varför ett G?
- Jepp. GG ett G på varje vad.
- Okej, sa jag lojt och började bläddra bland typsnitten.
Jag är inget fan av tatueringar, men folk får väl göra som de vill. Dock kändes detta som ett specialfall. Jag gillar verkligen den här killen. Ett gotiskt G. Jag borde inte göra mig delaktig. Ringde typ-säkra K för att förvissa mig om att få en goth som gjorde minsta möjliga skada. Han oroade sig också.
- Jag vill förbli hemlig, menade han.
Och vi ägnade en stunds fundering kring huruvida det var moraliskt rätt att hjälpa någon att få gotiska g:n på livstid. Vi funderade även en stund på vad GG kunde tänkas vara. Godis Grodor? Gode Gud? Galanta Gothare?
- Good Game, föreslog K som har en fot i dataspelsvärlden. Vi diskuterade även att göra en bok. Arbetsnamn: konstiga grejer som är kul.
Jag skickade ett G i wilhelm klingspor gotisch. Det var för snällt. Ett liter mer aggressivt G stod på önskelistan.
Jag skickade, med stigande oro, ut honom på nätjakt. Han återkom nästan omedelbart och meddelade att han nu hittat sitt typsnitt.
Det blev fluted germanica. 15 cm högt. Ett till vardera vad.
GG?
G.G Allin.

icke förväntad publikreaktion

I populärkulturell forskning talar man ofta om förväntad publikreaktion. Detta, naturligtvis, à propos målgruppsanalyser et cetera. Ska man göra en film, en kampanj eller en plastgubbe måste det ske utifrån en förväntad publikreaktion. Så klart.
För länge sedan har jag insett att jurys, kommittéer och utskott över världen kan utesluta mig. Bittert har jag erfarit att jag, i mitt medvetna liv, knappast någonsin reagerat som förväntat. Upp till en viss ålder, kanske 20, försökte jag spela med. Sen orkade jag helt enkelt inte. Jag gillade verkligen maten i skolmatsalen men nödgades ändå vägra eftersom den förväntade publikreaktionen var att hata ravioli. Min mor var inte någon stjärnkock. Då vi inte åt ute vankades det oftast scones och te. Jag tyckte nästan all mat i skolan var toppen. Vecka ut och vecka in slängde jag maten och sa: urk. Förväntad publikreaktion. På gymnasiet hatade alla Lisbeth Svensklärare. Jag avgudade henne. Sa det aldrig. Förväntad publikreaktion. Någonstans där gav jag upp. Annars hade jag nog dött. Numera är jag hur obekväm som helst och erkänner utan omsvep att:
- svensk film varken är underbar eller usel - bara tråkig
- thailand är ungefär som kanarieöarna
- svinalängorna är, till största delen, en komisk roman som skildrar en trevlig tid i sveriges histoira
- jag inte vill jobba med människor - folk är opålitliga, skitjobbiga och jävligt ivägen
- det är orimligt att en mentalt fullt normalfrisk människa vill bli känd
- sveriges lagar och straffsatser i princip är rimliga
- den sista jag vill vara bästis med är drottning silvia, tilde de paula eller agneta sjödin. Den sista jag vill bo granne med är martin timell. Intelligensen i detta samhälle utgörs inte av bengt magnusson och bert karlsson
- jag blir orolig när andra håller med mig
- da vinci koden inte måste läsas
- 3 miljoner amerikaner kan ha jävligt fel
- jag skulle inte vilja sitta i svenskt fängelse
- människor är viktigare än djur
- utveckling inte, per rutin, måste vara synonymt med en positiv riktning
- social kompetens är inte viktigare än utbildning

Men, hey, å andra sidan har jag heller inte gjort mig speciellt många vänner, stålar eller någon som helst karriär. Se där.

upptagen

Sedan ett år tillbaka sitter jag inhyst i ett litet, ganska så trist men funktionellt, kontor. Den senaste månaden har det dock fått en air av, kanske inte direkt glamour men i alla fall...hm...viktighet. Jag upptäckte att jag har en upptaget-knapp utanför min dörr. Som fungerar. En sån där som alltid satt utanför dörren hos de riktigt viktiga och upptagna när man gick grundskolan. Rektor, skolsyster, kurator och syo. Allt de gjorde var så onormalt viktigt att om lampan lyste vågade man inte knacka eller prata. Knappt ens andas.
Nu har jag en knapp. Jag tillhör de viktiga. Tråkigt att jag har kunnat vara viktig i ett helt års tid utan att veta om det. Det tar jag igen nu. Ett par gånger om dagen trycker jag in upptagetknappen och känner att eventuella besökare borde stå utanför och se osäkert kissnödiga ut med mössan i handen.
Det finns en hake dock: mitt kontor ligger längst bort, högst upp i huset. Aldrig någon som har vägarna förbi utan att meddela sig innan. Ingen får se min röda lampa. Det ligger ju i sakens natur att man har många spontanbesökare. Annars blir ju knappen överflödig. Det verkar ju helt utvecklingsstört att be någon komma och sedan låsa dörren, trycka på upptaget och låta dem vänta lagom utmätt tid. Eller, det kanske var så rektorn gjorde i alla år? Vid närmare eftertanke...

moralpanik

Jag har haft det tveksamma nöjet att bo, plugga och vara verksam i den diskvattentrista småstaden Uppsala. I skrivande stund jobbar jag där två dagar i veckan. Uppis är, med några undantag, en av de hemskaste städer jag vistats i. Ett undantag är Uppsala Reggaefestival. En helt otroligt skön fest som engagerar musikälskare och familjer från hela europa. En av de få folkligt kulturellt förankrade händelserna i stan.

Detta kan läsas i Uppsala Nya Tidning angående Uppsala Reggaefestival:
- Det finns förmodligen ingen annan plats i Sverige som så många unga människor debuterar med narkotika som på reggaefestivalområdet i Uppsala. Förra året tog vi in 214 personer för urinprov och 75 procent av dem var positiva, berättar Kenneth Olsson vid Uppsalapolisen.

Reggaefestivalen är troligtvis Sveriges trevligaste tillställning. Inget bråk, inga våldtäkter och fullt av väluppfostrade musikintresserade. Klart det finns knark att få tag i. Men frågan är vad utdelningen skulle vara om man satte in lika stora resurser på en vanlig krog? För nog måste det vara procentuellt fler som debuterar på hippa krogar runt om i landet varje helg. Hela året.
På bilden ser ni lille Malik på hans första reggaefestival 2005.

ta hit!

Ola Salo är den sötaste människa jag någonsin sett. Utomjordisk på något sätt. Jag vill att Ola Salo ska flytta hem till mig. Jag vill klappa Ola Salo. Han ser ut som en gullig seriefigursskunk som rullar ihop sig, ögonfransarna och svansen till krummeluriga "s". Jag vill fluffa till honom som en kudde och ha honom i min soffa. Suck.

vän av ordning & principer

Av princip har jag ingen blogg. Jag hatar allt som är folkligt; facket, bloggar, golf och idén om att semestrar skall värderas utifrån hur billigt det är på resmålet. Mina principer håller på att driva mig i fördärvet. Jag är socialt spetälsk och komplett utan karriärsmöjligheter.

Orsaken till att jag tummat på just bloggprincipen är oklar. Lika delar tjat, gnat och rent jävla smicker, kanske. Men, vill jag förtydliga, detta är den enda princip jag någonsin kommer att tumma på. I övrigt kommer jag fortsätta vägra sätta min fot på flustret i uppsala, vägra hälsa på folk jag inte vill känna, vägra börja golfa och våga vägra nätverka *tummis*.