tisdag 30 december 2008

nytt år på gång

varenda människa vet att det nya året alltid blir en direkt avspegling av föregående års sista dag. Därför läggs det en del tid på att optimera nyårsnatten. Det är viktigt att sminket sitter som det ska och att man inte kräks. Annars blir man en mager tvättbjörn hela året.
Själv hade jag tänkt fira med att äta gott tillsammans med goda vänner. Eventuellt hade jag också tänkt att det kunde bli ligga av och kanske ett träningspass.
Det låter väl som ett grejt år?
Dessvärre verkar min lille svåger (aka "aset") ha smittat min man med vinterkräksjuka och själv är jag febrig, lite yr och har börjat intervallsova (sjukt jobbig hobby).
Det blir väl te och blåbärssoppa framför tvn.
Om inte ett mirakel sker så verkar 2009 bli ett riktigt jobbig år.

måndag 29 december 2008

nä, man kanske rent av skulle ta och jobba lite

i dag bloggas det icke! I klädsam blygsamhet borde jag strunta i att blogga öht. Läs istället Michaneks lysande inlägg - dags för något nytt under solen.
Väl bekomme.

lördag 27 december 2008

va i hel...!?

kollar tv 4 nyhetsmorgon. En panel av "hjältar" har satts ihop för att kommentera händelser under året. Och vilka är hjältarna?
Jo, Ara Abrahamian, Camilla Lindberg och...ALEX SCHULMAN!?
Den röda tråden är ju knallröd. Inte.
Abrahamian och Lindberg är upphovsman och kvinna bakom makalöst mod. Om alla följde deras exempel skulle världen se helt annorlunda ut.
Om alla gjorde som Schulman skulle, bevisligen, inget förändras.
Det är så satans irriterande. När sverige äntligen vaskar fram två riktiga hjältar med mod att bruka sitt eget förnuft måste man genast ta ned dem till Schulman-nivå. Suck.
Blogghjälte. Yeah right.

torsdag 25 december 2008

fattigdom & förnedring

jag vaknade i soffan i går natt av ett sanslöst larmande och pådrag. Det var skottlossningen på casino cosmopol som var källan till kalabaliken.
Hela dagen har jag funderat på detta. Det djupt tragiska i att ett casino kan vara så till den grad viktigt för någon på julafton. Eller vilken annan dag som helst på året. Det kändes så himla tomt och eländigt.
Hur ska jag förklara?
Alltså om han skjutit i frustration för att inte komma in på krogen, banken eller ålderdomshemmet så hade livet och samhället varit bättre. Spelindustrin är, tillsammans med porr och vapen, liksom sinnebilden för total kommers och andefattigdom. Det känns så omodernt att det nästan är obegripligt att det fortfarande finns. Casinon är alltid fula och de baseras rakt av på människors olycka och kommersiell vinning. Samma sak med vapen och porr. Jag skulle kanske kunna försvara dessa branscher med att de i alla fall aldrig någonsin ens försöker hyckla, men nej. Jag blir bara illa berörd. Stackars jävla satar som som till varje pris måste spela på julafton.

Kanske är det den optimala scenen för min roman? Nå?

gödsla med förslag, tack

sedan jag var femton har det funnits en uttalad förväntning från min omgivning att jag ska skriva en bok. Jag har nog alltid trott att jag ska göra det också, men det har visat sig att det inte kommer av sig själv. Tydligen är det något man måste ta tag i. Michanek anklagar mig för att vara slö, men så är
n-a-t-u-r-l-i-g-t-v-i-s inte fallet. Jag kommer bara inte på något bra upplägg. Allt är ju liksom redan skrivet.
Vad ska min roman handla om? Vad är kul att läsa?
Nu är jag ledig i nästan två veckor och har värsta bästa läget för att börja skissa på ett synopsis.
Så börja genast betrakta kommentarsmöjligheten som en förslagslåda.
Vad ska jag skriva om!? Säg!
Ge mig lite schyssta premisser och intriger. Förse mig med antagonister!
Vad vill ni läsa och varför?

Passare, Miche, vad en liten gumma kan gno!

onsdag 24 december 2008

papse-gull

vi sysslar inte med julklappar i vår familj.
För två veckor sen var min skäggige far på besök i samband med min födelsedag. I dag kom ett sms från honom:
"Tomten smet under festen/aporopå det förresten/ en julklapp ni har/ för den lämna han kvar/gissar var"

I vårt förråd i hallen låg ett paket.
Hahahaha.
Skitgulligt.
Tack pappa.

jävla najs

efter jobbet i går var jag på behandling hos min kinesiolog. Hon ordinerade lite homeopatiska medel, bjöd på brasiliansk middag och mängder av vin. Därav spenderade jag min första lediga dag på evigheter med att sova till elva. Sedan lååååång frukost och lååååångt bad. Om ett par timmar kommer mamma över på räkor och vin. I morgon befinner jag mig till sängs med Twilight. Om jag vore aningen lite mer avslappnad nu skulle jag vara död.

God Jul, folk!

tisdag 23 december 2008

bara barnet

jag trodde att jag mest gjorde tantprylar, men har blivit tillrättavisad så det visslar om det.
Urbarnsliga tonårsprylar jag sysslar med:
  • Dricker varm choklad
  • Fullständigt uppslukad av Twilight...
  • ...och vansinnig förälskad i Edward
  • Festar in på småtimmarna
  • Köper hem vetelängder, skär ut mitten och slänger resten
  • Skalar kanelbullar och äter mitten
  • Blir skitskraj om jag kommer för sent - jag vill närmast kissa på mig om jag måste öppna en dörr någonstans där stor grupp människor är samlade
  • Anser att hyra är en oförutsedd utgift

Ni kan säkert komma på en del annat.
Mitt problem är alltså inte att jag är en tant. Inte heller att jag är ett barn. Problemet tycks ligga i mitten. Så att säga.

måndag 22 december 2008

une tante terrible

varje gång jag ser människor med öljetter i öronen ryser jag av fasa och blir samtidigt lite förtjust. Mitt ogillande har nämligen rötter i ren och skär tant-förfäran. Jag blir helt enkelt upprörd som en hel tant av öljettmuterade öron.

Jag har samlat på mig en hel del övermogna hobbys.

  • Min mangling har jag redan tidigare nämnt.
  • Jag gör varm choklad på kakao och socker i stället för oboy. Hey, bara att jag dricker varm choklad...
  • De senaste åren har jag utvecklat en osund passion för dessertviner.
  • När jag tittar på tv så är det på ett rent fascinerande gammeldags vis. Jag letar upp ett program och tittar på det (i nio fall av tio) när det sänds och när jag tittat klart stänger jag, damigt, av tvn.
  • Jag gillar att diska för hand.
  • Jag stänger av mobilen när dagen är slut.

Jag gillar det här. Märkligt nog.

söndag 21 december 2008

i rest my case

konjunkturinstitutet meddelar i en rapport att "konsumtionen kommer att gå ned". Hepp.
- Allting går att lösa, menar ernst kirsteiger i något jävla julprogram på tv.

Va bra. Borde vi inte göra alla tjänst och skicka karln till mellanöstern???

lime, någon?

jag har ett lager lime hemma. De ligger och dör i köket och jag vill inte göra caipirinha eller öht något med sprit. Är det någon som har förslag på vad jag ska göra?
Limerecept efterlyses. Pronto!

Nu brinner det i knutarna - ett mycket skönt gammalt, allt för sällan använt, uttryck

fredag 19 december 2008

en...

...säger en, veckas semester i år. Det känns.

k-o-n-j-u-n-k-t-u-r-i-n-s-t-i-t-u-t-e-t...

...har visat sig vara både ett ord och en fysisk plats i stockholm.
Joo. Jag har sett det själv med egna ögon. Så det så. Det ligger på kungsgatan. Jag fick alldeles nyligen syn på det. Och började genast undra hur de som jobbar där ser ut. Och vad de gör.
I brist på konkreta förslag påstod jag, till mig själv, att de väl sitter och luras och leker jobb precis som du och jag och alla andra vi känner.
Sen kom jag på att konjunkturinstitutarna nog snarare faller under kategorin människor som leker jobb men inte vet om det själva.
För egentligen kan väl världen delas upp i två sorters människor; de som leker jobb och vet om det och de som leker jobb och tror att det är på rikt.

Jag blev tvungen att sätta mig ner och tänka efter. Jag har kommit fram till att jag känner fyra personer som har jobb som är viktiga på riktigt. Som betyder något. Resten är verkligen, i sanning, rent lur.

onsdag 17 december 2008

henrik+anna-sara+tjackisarna = sant

jag har tidigare nämnt att det finns säkra tecken på att det kommer att bli jag och Henrik Schyffert till slut. Ytterligare ett är att jag fick biljetter till hans show på cirkus i födelsedagspresent. I kväll var jag och Michanek och såg honom. Bara ett par minuter in i showen nämner han att tjackisar är hans favoritpundare. Ha. Där ser ni. Tecknen bara rasar in. Alla som läser min blogg vet att det är mina favvo-knarkisar också.
Oh yes, he will be mine!
Tidilidam-tidlididam. Jag är mycket nöjd.
Tack för biljetterna tjejer! Jag och Henke-stenke bjuder på middag till våren.
I morgon ska jag provgå min nya väska också.

skodon

min förtjusning inför "skoattacken" har inte känt några gränser från första titten. Det är på något sätt den trevligaste nyheten på evigheter. Allt har ett slags gammeldags charm.
- tillhygge: skor
- tillmäle: din hund!
- två års fängelse är förvisso lite hårt, men hey, mannen hyllas i alla fall som en hjälte och bush såg inte ens lite sur ut

Det vore så jävla najs om män kastade skor och anklagade folk för att vara hundar när de blir arga och frustrerade. Stureplan, Bagdad, Sverige, Irak och världen skulle bara bli så himla...greppbar.

tisdag 16 december 2008

post-40

i lördags plockade jag bort min skrivbordslampa eftersom jag på något sätt tyckte att den störde logistiken. Nu kan jag inte hitta den. Vikket jävla skit. Nu stör det logistiken nåt så grönjävligt.

Jag har upptäckt att jag fick fler lilla my-saker i födelsedagspresent än som kan förklaras som slump. Hm.

Lördagen i siffror:
35 personer
12 flaskor rött
12 flaskor vitt
3 flaskor mousserande
9 liter dunkvin
1 flaska baileys
2 flaskor cognac
2 liter vodka
1 flaska gin
1,5 flaska whisky
48 öl
...och det känns som om jag drack det mesta helt på egen hand.

tisdag, 40 och rädd att bli galen

i mitt post40 eländiga tillstånd och en baksmälla som aldrig riktigt vill släppa sjavar jag runt och försöker repa energi till att städa ett gäng illa skrivna, illa översatta säljtexter som hamnat på mitt bord.
Under en utflykt till skafferiet drabbade jag av tidernas jobbigaste tvångstanke: tänk om jag skulle bli galen och svepa en flaska kanelsprit som står där!?
Nu är jag uppriktigt livrädd att jag ska göra det.
Jag har sagt det förr: fyyyyy fan, vad det är jobbigt att vara jag.

Vet man om sånt brukar hända? Har det hänt någon av er? Någon ni känner? Har folk druckit en halv flaska sprit mot sin vilja en tisdag vid lunch, eller oroar jag mig i onödan?

måndag 15 december 2008

åh, vilket party

min 40-årsdag var ett direkt kvitto på min framgång. En människa med så många fina vänner är en bra människa, det råder det ingen som helst tvekan om. Jag är verkligen helt tagen av att så många tog sig tid att komma. Liter mer imponerande än annat var att Gabriel och Ester tog sig fram och tillbaka från Örebro. Utomjordiskt tjusiga Annika gjorde samma manöver från Sundsvall. Malin och Christer tog paus i decemberturnén och Sven-Erik tog sig hit i rullstol. Helt makalöst. Min bästis kom med nästan hela familjen. Sabina kom ända från Göteborg. Trots nykterhet och en del viktigt att fixa!
En annan höjdpunkt var att mamma och pappa träffades för första gången på 27 år. Det gjorde mig lite rörd att se dem prata.

Min mor är för övrigt en helt fantastisk partygeneral. Hon tog första tåget till uppsala vid 6-tiden. Klockan sju gav Malin och Christer upp.
Andra hedersomnämnanden får Colette och Elias som inte gav upp förrän väldigt tidigt trots bak-och återfyllda.
Cicci, li.te ,Yttermyrskan, Kenneth och Lyxis var också på topp och trotsade fullständigt sömn och vila. Li.te gav sig till och med på lite armbrytning på morgonkvisten.
Egon gick hem tidigt (02) och straffades för detta genomtänkta drag genom mina oändliga kärleksförklaringar och ett evigt tjat.
Min fina man skötte all markservice - mat, dryck, rubbet. En sån jäkla fin människa. Jag behövde bara roa mig. Martin kom tidigt och hjälpte till med mat och fix. Vilken ängel!
Tjusigast var Kristoffer och Martin som fullständigt tog andan ur mig. Och Kristoffers mamma Inger hade skickat världens snyggaste hemstickade sockor ända från småland, vilket också rörde mig oerhört.
Sophie var som vanligt oerhört genomtänkt i sin present och jag förärades en spritens memory-lane.
Andra presenter värda att nämna:
  • jag dricker numera mitt morgonte ur en gedigen mac-mugg
  • en sjukt snygg väska fylld av viktiga saker som: biljetter till Schyffert, treo, nässpray och mängder av godis
  • mängder av härlig litteratur
  • mängder av vin, sprit och choklad
  • en brasilien-box med musik, litteratur och sprit
  • valfritt äventyr
  • spabehandlingar
  • två exemplar av zohar
  • min svärmor gav mig en acdc-biljett(!)
Båda mina mentorer var på plats. Mona gav mig en ängel och mitt nummerlogiska horoskop. Av Märit fick jag ge bort en symaskin till en indisk kvinna. Och en burk hjortronsylt

Den kanske allra bästa presenten fick jag av Eva och Bjarne: en svart-vit fjäderboa för att höja glamouren. Och det gjorde den. Som fan.

I dag är glamouren lite lägre. Jag mår aningen illa och liknar en 40-åring. Tur att man har lite spabehandlingar att plocka ut.

Tack alla mina fina, fina vänner för att ni finns! Det var alldeles oerhört trevligt. Nu ska jag lägga mig i fosterställning och känna in 40.

lördag 13 december 2008

fredag 12 december 2008

botaniserar på ica

min knasige man har under dagen kommenderat ut mig och min far på idiotiska uppdrag inför morgondagen (då det vankas fest). Inte speciellt smart att skicka ut två förvirrade skribenter på missioner som kräver styrka, mod, organisation och handlingskraft. Icke desto mindre har vi krigat och besegrat diverse grönsaksdiskar och läskhyllor. Även inhandlat ballonger.
Det är inte kul. Alls. Kan jag meddela.
För att hålla uppe humöret bland sävliga pensionärer med jultomtar i blick, barnvagnar och rullatorer har vi finslipat idéer till vår framtida far-dotter-konsultfirma. Vi planerar rätt ofta olika far-dotter-projekt, men den här gången är affärsidén briljant. Om jag får säga det själv.
Planen är att vi ska åka runt till alla tidningar i hela sverige för att sälja ett enda vinnande koncept:
- att binda ihop alla bilagor och skapa en hel tidning.
Har ni något förslag på ett flådigt namn på idén på företags-engelska?

Gaddamm, va rika vi kommer att bli.

illa berörd

jag har nogsamt kollat nyheter hela morgonen. Jag överväger, på rikt, att helt och hållet lägga av. Det finns jävlar i min lilla låda ingenting konstruktivt att hämta.
Vi är så förbannat o-c-i-v-i-l-i-s-e-r-a-d-e.

onsdag 10 december 2008

en magisk gest

jag kom över en packe Fantomen i helgen. Som bekant gillar jag Fantis och har alltid gjort. Sedan 1977 är jag stolt medlem i Fantomen-klubben, men när tidningen gick över till färg slutade jag köpa den och aldrig återupptagit hobbyn. Utom då jag passerar serie-tidningsantikvariat.
Till min glädje kände jag verkligen igen och kom ihåg två sköna omslag - ett med en kristallskalle och ett där Fantis åker vespa med Devil som passagerare - och kastade mig över dem. Det visade sig att de var från 1989, vilket innebär att jag var något äldre än jag minns när jag lade den vandrade vålnaden till handlingarna.

Tyvärr är jag inte så förtjust i de andra serierna i tidningen. Med ett undantag - Mandrake. Jag gillar Mandrake nästan lika mycket som jag gillar Fantomen. Och efter en kväll av intensivläsning känner jag för att ta klivet över, bli helknäpp och låta mig själv tro att jag är Mandrake. Fast Kvinndrake då. Så klart.
"Kvinndrake gör en magisk gest".
Man fattar ju direkt att allt kommer att bli lättare.
Kvinndrake gör en magisk gest och orden/fyllan/räknigen/pöblen/gapande ungen är borta. Hepp.
Nu ska Kvinndrake jobba.

tisdag 9 december 2008

otroligt jobbig att vara jag

jag vaknade klockan fyra - obegripligt pigg. Jag har ätit frukost, jobbat lite och läst bloggar. Nu är klockan snart 06 och jag går till gymet en sväng. Det lutar åt lunch när jag kommer hem, middag vid tre och sänggång klockan fem. Så här kan man ju inte leva. Nog för att jag inte precis är något socialt geni, men lite folk bör man ju kanske träffa ibland. Sin man ijallafall.

måndag 8 december 2008

tidilidam-tidilidam

så blev det måndag och ett rosa skimmer har lagt sig över mitt liv. Jag är rätt trevlig, rätt begåvad, rätt snygg, börjar bli vuxen och framför allt: helt nykter.
Annat var det förr: då hade man fula kläder, luktade lite svett och var dyngrak. Nä, lördag var en dålig tid. En svart plats i historien. Tur att utvecklingen går framåt.

söndag 7 december 2008

finns jag?

om ni sitter och undrar hur jag mår, så kan jag meddela att jag inte riktigt vet.
Jag tycker inte att ni visar tillbörlig oro i kommentarsfälten.
Dagen segar sig fram och den senaste timmen har jag försökt sminka mig för att bli lite lik en människa. Resultatet är skrattretande.
Snart kommer min adopterade lillasyster och räddar mig.
Hur hon ska rädda mig är obegripligt, men jag gillar att tänka på att hon ska rädda mig. Hoppet är ju som bekant det sista som överger den baksmällda kvinnan.

förtydligande

det fattas ord här och där i mitt förra inlägg. Och några har tillkommit. I själva verket borde hela inlägget skrotas tillsammans med mig själv.
I dag skulle jag inte ens få en statistroll i någon av Roy Andersson filmer.
Däremot kan jag nog fungera som manus.
Men jag orkar inte.

Anna-Sara hjärta inte alkohol.

treeeeoooo

gårdagen startade med ett kreativt ryck. Det producerades på hög nivå. Och firades med vin. Sen hamnade jag på michaneks balkong.
Och när jag säger michaneks balkong så är det mer ett tillstånd hemma hos Cicci än en plats hos den samme. Viss nytta gjordes.
Jag bar upp väggmaterial till motsvarande en liten trerummare.
Därmed upphörde allt mening.
Jag började bli gapig och jag tror att jag grät en skvätt.
Jag gifte, som vanligt, bort Benny Bling-Bling. Som bergis vill vara ihop med sin egen tjej.
När päroncognac serverades tyckte jag att idén var god.(!)
Vacklade hem ganska tidigt och passade på att ringa modern. Jag påpekade ihärdigt hur packad jag var. Fallifall det förelåg någon oklarhet där.
Vid hemkomsten gjorde jag slut med min man, men ångrade mig ganska snart.
Grät en skvätt.
Framåt natten ringde jag Annica för jag hade något viktigt att...
Hon svarade inte. Tack gud.
Friade sedan till Olle. Jag tror att han nobbade.
Ringde en annan god vän som inte svarade. Tack gud.
Kom sedan på att jag hade något mycket viktigt att säga Colette. Men då hittade jag inte telefonen. Tack gud.

I övrigt är det mesta oklart. Om någon vet något mer kan ni kontakta mig. Jag kanske kan betala mig fri?

Förlåt.

lördag 6 december 2008

du levande

jag drack tre gulliga små glas vin igår. Vaknade och mådde råtta klockan sju. Vad menas? Förr kunde man (och som vanligt avser "man" "jag") dricka tre flaskor vin och kliva upp och köra ett pass på gymet.
Sånt här beror tydligen på att man (generellt denna gång) består av mindre vätska ju äldre man blir. 40 och russinbakis kryper närmare.
Jag straffar mig själv genom homeopatkurer, c-vitamin, skitjävlafula myskläder och "du levande" på kanal plus drama.
Roy Andersson liksom? Varför älskar alla svenskar med ett kulturellt patos den onde mannen?
I dag skulle jag, för övrigt, lätt få jobb som bärande biroll i vilken som helst av hans filmer.

Om jag sänker ned mig i badvatten kanske man kan suga upp lite vätska genom rötterna?

fredag 5 december 2008

i mitt nästa liv blir jag flata - punkt

jag mötte mannen jag lever med i dörren när jag kom hem. Han skulle ta en öl med grabbarna.
Va bra, sa jag. Då äter jag mackor och lägger mig tidigt.
- Näää, pep mannen, jag vill äta med dig. Jag kommer hem tidigt. Grabbarna ska äta klockan nio och det är aaaaalldeles för sent för mig. Jag måste upp tidigt i morgon. Schysse, vi kan väl äta ihop, avslutade han med plutande underläpp.
Okej, sa jag. Jag duschar och ringer sen så går vi ut och käkar. Tidigt.
Klockan kvart över sju hörs vi och jag föreslår omedelbart möte.
- Nä, det går inte. Vi måste ses lite senare.
- När då då?
- Jag tänkte vid nio.

Förklara för mig. Som om jag vore fyra år. Tack.

två års bergodalbana och sockervadd

häromdagen satt jag och en väninna och diskuterade träningskläder. Hur dyra de är, hur snabbt aerobicspjuck tar slut och den besatthet man lätt utvecklar när det gäller träningskläder. Och hur orimlig märkesfixering uppstår.
- Jag har aldrig någonsin haft så schyssta träningskläder som när jag var på liseberg, anförtrodde väninnan mig.
Hon sa det med självklarhet. Var detta något stort som jag borde veta? Jag letade i minnet. Hon var på bröllop i somras då kanske hon var på liseberg? Kanske möhippa...
När jag kommit så långt i tankarna fortsatte hon:
- Ja, alltså, man fick ju bara ta med sig fem plagg...
Nu måste jag börjat se riktigt förbryllad ut.
Hon tittade på mig.
Jag tittade på henne.
Jag såg hur kuggarna jobbade...och så...
- Jag sa liseberg, va?
- Mmm.
- Jag menade ju hinseberg.

Hahaha, mina vänner är minsann inga vanliga old toiletgoers. Det känns tryggt.

onsdag 3 december 2008

vad är det som gårågår?

jag märker att någon går bakom mig på väg till affären. Utanför vasahallen står en amfetaminist vänd mot mig.
- Men tja Berra, rosslar han hest och förtjust till mannen bakom mig.
- Tjaaa, rosslar Berra tillbaka och de mansdunkar på varandra.
- Men va faaan Berra, jag hajjar inte, från vikket jävla håll kom du?
Berra ser sig omkring med ett lojt pekfinger i luften:
- Jag vet fan inte...


Vad är det som gårågåråaldrigkommer till dörren?
- De e ju tjackis.

jag kräver poetisk rättvisa

det slog mig att jag har något slags utbetalning från ett försäkringsbolag som ligger och förfaller för att jag glömmer att gå till banken och lösa in den. Den räkningen har jag nämligen betalat två gånger.
"Är det någon poäng med allt detta om hennes jävla in- och utbetalningar, undrar ni!?"

Ja. Det är det.
Jag är ju för fanken lika slarvig oavsett det är pengar in eller ut. Jag är helt enkelt rättvis. Kan det inte bara, kosmiskt, jämna ut sig utan att jag gör något åt saken? Det vore ju enklast för alla.
Va? Va?

tisdag 2 december 2008

de e nåt freudianskt

jag avskyr mobiltelefonen. Avskyr.
En gång tappade jag telefonen, stängde av den och var utan i åtta månader. Den bästa tiden i mitt liv.
På något undermedvetet plan tror jag att jag gör allt för att bli kvitt luren igen.
I morse när jag vaknade var mobilskrället dött.
Jag kände mig helt säker på att räkningen var betald. Rättare sagt: jag vet att räkningen är betald. Man får ju sms och glada tillrop varje gång en räkning betals enligt något slags äcklig tjoflöjt-modell.
Efter påringning visade det sig att oktober och novemberräkningarna var betalda men inte september. Så klart. Allt detta skall man förstå.
Det jag inte förstår är följande:
Utöver att skicka insmickrande sms när jag betalt en räkning, ringer telenor mig lite då och då. Ibland vill de sälja på mig något, ibland informera om något, ibland bara för att prata lite.
Kan de inte ringa när de märker att en räkning är obetald!? Framför allt när de glatt låter mig betala alla jävla påföljande räkningar. Det är väl typ enda gången man är intresserad av deras tränade apor har att berätta. Skicka för helvete sms och berätta när jag INTE betalt räkningen nästa gång.
Fnys.
Vi hörs nästa vecka. Tills dess får ni ringa hem.

kååma

det förbannade regnet har försatt mig i ett tillstånd av dvala. Nästan som feber. Det är på många sätt avstressande. Trots viss press tar jag mig en liten promenad. Gör varm choklad. Kollar fantomen.com. Mejlar lite. Det känns nästan som om jag sover i vaket tillstånd.

För övrigt har jag inte en plan på att sätta en tass utanför dörren i dag.
Om ni undrade.