städa

min man vaknade i morse och satte igång att städa. Det är det värsta jag vet. Han städade högljutt och martyriskt. Hela kroppsspråket förmedlade uppoffring. Med ett gäng undertexter: sitt du, inte gör det något, själv är jag sjukt effektiv - kliver upp och städar utan att passera badrummet.
Han lyckades tamigfan sätta i en kork i en vinflaska under stort väsen.

Och nu har han börjat betala räkningar. Under lika stora åthävor.
Jag flyr hemmet.
Ajö.

trött på en internationell skala

det känns i hela kroppen att jag jobbat non-stop sedan november och jag börjar ha svårt att urskilja varför. Vaknade kl sju, trots sovmorgon, med ont i hela kroppen. Trodde jag höll på att bli sjuk. Upptäckte sedan att jag snarare var sjukt trött. Trodde omöjligen man kunde vara så här trött när man bara är 39 år.
Har försökt orka läsa en bok eller titta på tv, men det känns som en allt för stor intellektuell utmaning.

Det är sällan jag ifrågasätter mig själv efter som de flesta av mina beslut tillkommer efter år av fundering, men i dag undrar jag.
Kanske man borde tagit del av samhället. Tjackat fast anställning, gått med i facket, nätverkat, spelat golf och haft 450 vänner på facebook. Ringt en tekniker vid driftsstopp, sjukskrivit sig vid sjukdom och åkt till thailand till jul.

När jag ser det i skrift märker jag direkt att det inte skulle fungera. Bloggen fungerar alltså som terapi.
1000 spänn sparade. Check.

näää, vet jag vad

nu har jag suttit i en timme och youtubat christian siriano. Och hela tiden i något slags tro att jag faktiskt jobbar.
Säg mig, vart skickar jag fakturan?

men va fan va onajs

fredag, sovmorgon och en stor mugg kaffe. Redo för fredagspanelerna. Svts är alltid bäst.
Så visar det sig att linda nyberg (!!!) har tagit över morgonprogrammet. När jag skriver "tagit över" menar jag att hon förmodligen kapat programmet med våld och list. Dessutom verkar hennes närvaro, vid efterforskning, vara permanent.
Hur kan de göra så här mot mig!?

Sen sa thomas idergaard att mobbning är ett "storstadsproblem".
Lika bra att börja jobba.

fierce

jag vill att christian siriano ska flytta in hemma hos mig. Jag har en perfekt rya framför kakelugnen. Där kan han ligga. Och på kvällarna kan han hoppa upp i soffan så jag kan klia honom bakom örat. Söta lilla människa!

försvagad och nästan döende

ligger i soffan. Utslagen. Hoppas på mat, gott vin, öm omvårdnad och att någon ska räcka mig fjärrkontrollen.
Tjiihelvetet.

begreppet biologisk dator

jag borde sparat mig som en kopia igår. Hårddisken är drabbat av ett slags virus som raderar viss information och gjort mig slö. Nu blir jag tvungen att skicka den här usla upplagan till kund. Kanske om jag frilägger mig från närmiljön?
Eller kanske kan jag bara kryssa för kunds öga för att dölja lager?
Jag vill återgå till sänglagret. Nu.
Äpple z.

generation äpple x

sedan många år tillbaka har kommandon infiltrerat min mobilsituation. Ofta finner jag mig famlande efter typ "äpple x - v" när jag stuvar om i mess. Med påföljande irritation över att telefonfan är så dåligt ordnad.
I dag tog infiltrationen klivet förbi och kan nu klassas som ren sinnessjukdom. I ett samtal med kund sa jag något som utgjorde oceaner av möjliga, negativa, missförstånd.
Och jag tänkte: äpple z.
Spärra in mig.

bibappiloooba!

jag är inne i ett sånt jävla arbetsrus. Precis allt känns kul. I fredags stängde jag ner vid 01.30 och i morse kände jag mig otålig att få sätta igång.
Eftersom ingen av mina aktuella kunder (tror jag) läser, så säger jag det högt:

- jag skulle fan kunna jobba gratis just nu!

äcklia, äcklia människor

träningen går bättre än på år och jag kan inte se någon direkt orsak till att jag inte ska se ut som madonna i slutet av denna termin!
Om inte.

Gymet är kanske en av världens jävla äckligaste platser. Min avsky för människor, baciller, kroppsvätskor och annat äckligt de sprider är dokumenterad. Och på gym har de fritt spelrum och kommer i horder.

Jag har kört vanessas muskelpass - 60 minuters superset - tre måndagar på raken nu. Varje gång har någon börjat fisa efter 40 minuter. Stanken är obeskrivlig. Förra gången var egentligen värst. Vi talar om typ begagnad taco-krydda. Men den gången kom det smygandes. I dag skedde det utan förvarning och överrumplade oss fullständigt. Jag var, på riktigt, en mikrosekund från att kastspy. Hajja vilken kedjereaktion det kunde blivit!
Efter tre gånger är det bara att förstå att det är ett mönster.
Och nu kan jag inte sluta tänka på vad äckligt det är med alla typer av folksamlingar. Vi andas samma luft och löjligt lite tyg skiljer oss från andras könsdelar och kroppsvätskor. Fyfan.
Jag måste skaffa fuck off-stålar fort!
Annars kommer jag aldrig se ut som madonna.
Jävla jävlar.

måndag

jag ligger efter. Kroppen är trasig överallt och det mesta kan lika gärna amputeras, det går ändå inte att använda. Sedan i fredags sitter en kund och väntar på ett korrektur. Och det är, som bekant, en helt annan dag idag.

Jag försöker få ihop en frukost men förutsättningarna är usla. Hårt bröd och sylt. Pulver till chokladpudding finnes också. Mjölk och proteinpulver. Om jag kör allt i mixer?

Försöker lämna kommentarer på blogg.se som hela västra norrland envisas med att nyttja, men det är helt omöjligt.

Måndag.

sahlanderska byråns - nu även äktenskapsförmedling

min och michaneks detektivbyrå har gått lite så där sedan starten och vi har därför börjat utveckla en bisyssla. Matchmaking.
Vårt första, fin-fina fall, är redan i full process. Så här va;
benny bling-bling, fantastisk ung man och innehavare av den förträffliga svartbloggen, är ett stort fan av en svensk mycket känd artist. Denna svenska artist bodde, under tid och stor hemlighet, granne med michanek.
Denna vår sålde artisten lägenheten och in flyttade en ung skön kvinna, vi kan kalla henne lisbeth.
Jag tog naturligtvis omgående kontakt med benny. En vacker singel i en charmig vindsvåning som tillhört hans stora idol. Han visade genast tecken på förtjusning.
Michanek tog tag i den kvinnliga representanten och sålde in benny för kung och fosterland. Lisbeth verkar avgjort intresserad, men tycker att lägenheten kanske är lite för liten för de båda, men vi har nogsamt förklarat att det nog inte kan bli någon deal om lägenheten inte inkluderas. Och hon verkar förstående.
Det känns som om vi har en match made in heaven på gång.
Ett problem bara; parterna har inte direkt beställt den här tjänsten och verkar således inte helt intresserade av att betala för den.
Vi får väl hålla ut ett par år. Då kanske de vill betala för vår detektiviska talang...?

i dag go vänner...

...har jag välförtjänt ont i huvudet.
Kanske tar jag en vit månad. Kanske skjuter jag mig. Jag återkommer i detta ärende.

Icke desto mindre är jag vansinnigt nyfiken på om någon har, eller vet någon som har, gjort slut via blogg. Nå?

In vino veritas

Det nya bra: göra slut på bloggen?

Amaranten

Nu har jag avancerat till amaranten för att, rent ut sagt, dynga ner mig med min kina-svåger. Jag har en mängd svågrar och svägerskor. De e en bra sak.

Åka tunnelbana

Snubben mittemot mig på grön linje gillar inte det stora blå, berättar han för sin tjej. Tydligen är den 'sjukt tråkig, för lång och innehåller för mycket delfiner'. Det lutar åt att det här är en av de mest intressanta personer jag passerat.

på låss

nu är försvarets utredning kring den värnpliktige som omkom på en stridsbåt i Stockholms skärgård den 20 maj i år klar. Det var inte befälens fel. Det var båtchefens fel.
Plutonchefens order att båten skulle styras rätt in i kulregn var nämligen en fejkorder.
Se där lärde man sig ett nytt ord. Fejkorder - en spelad order som inte är tänkt att åtlydas.
Nu har ju inte jag gjort lumpen. Allt detta kanske är helt rimligt i ett surrealistiskt sammanhang, men jag tycker att det är misstänkt likt barns bortförklaringar. Min yngsta lillebror skyllde det mesta på "jon-axel". Min äldsta unga bror satte alltid upp en min av förvåning. Mina metoder vill jag inte avslöja, men det fina i kråksången är att man med åren gruppfostrades ur lögner och bortförklaringar. Och jag trodde att det bland annat det var vad lumpen syftade till - gruppfostran. Fast det kanske bara gäller de värnpliktiga?
Befälen i fråga sitter alltså som tjuriga 4-åringar med armarna i kors och putande underläppar:
- det där skulle ju båtsman förstått. Det va ju bara på låss! Båtsman är knäpp i huvudet.
Det hela skulle kunna vara rätt kul - men någon dog i hela den här låssasprocessen.

Den här sommaren har man lärt sig en hel del fina begrepp som kan användas...tjaaa...jämt.
"Beslutet är fattat" helt utifrån en "fejkorder".
Fantastiskt.

det finns en gud

kom hem, mycket sliten och rätt skitig faktiskt, bara för att upptäcka att jag missat alla roliga dokusåpa-repriser. Och precis när jag bestämt mig för att lägga mig ner och självdö upptäckte jag att fira med ferris går på tv4 film. Och i samma sekund hittade jag en påse med cocosprickar och lakritsfudge. Som magi.

jag skulle kunna...

...suga av någon för att slippa jobba idag!

Men ingen, säger ingen, har nappat på den idén. Så nu skuttar jag i väg till mitt stimulerande arbete med solsken i blick.

klockan är 12, inget har hänt

jag och kristoffer lunchade och passade på att gratulera varandra på madonna-dagen i efterskott. Hans kväll hade varit betydligt mer genomarbetad än min och jag kände mig nästan lite missunnsam. Han äger dessutom boken "sex". På franska. Lyllo. Tur att jag älskar honom, annars skulle jag avsky honom.

Alltså det är märkligt många människor som säger så här:
- asså jag har alltid gillat madonna, men nu har hon faktiskt gått för långt.
Hon borde börja klä sig sin ålder. Hon borde sluta jucka med unga killar.
Jag fattar inte ens vad det betyder.
Nu är till och med carolina gynning på. Hon brukar väl vara öppen för alternativ?
Det är något med madonna och gudrun schyman alltså.
Det verkar inte finnas något slut på vad dessa kvinnor provocerar. Spelar liksom ingen roll vad de gör.
I madonnas fall verkar det just nu i princip bara handla om åldern. Jag menar hon gör ju det hon alltid gjort. Mixa pop med sex, religion och politik. Och folk blir pissförbannade. Som vanligt.
Madonna är sig lik. Folk är sig lika.
Inget nytt.

kemilådan

banan-asen lever fortfarande. De har samlats runt mitt cognacsglas likt alkisar i skymningen men vägrar dyka i och dö. Nu har jag fått ett helfint tips av benny bling bling. Tipset innehåller diskmedel för ytspänningens skull. Eller var det bara för spännings skull?
Jag återkommer med resultatet.

bananas

det vore en avsevärd överdrift att säga att jag älskar bananflugor, men de intresserar mig.
Varifrån kommer de? De tycks alltid materialisera sig ur tomma intet. Man kan ha plockat bort allt, desinficerat och steriliserat stora delar av hemmet. Ändå alltid någon kvar. Och den sekund en frukt dyker upp förökar den sig direkt och blir till sjutusenminst. Och varför dör de inte? Är de kackerlackans onda kusiner från landet?

I mitt hem finns just nu kanske 14 tappra kvar. 1 badrummet, 2 i sovrummet, resten i köket. Förr när jag hade killar som använde hårspray brukade jag, med framgång, spraya ner dem samtidigt som jag tände eld på strålen. Burn, motherfuckers! Det funkade fint. Nu står hemmet utan hårspray sedan 90-talet och jag visste ingen råd. Men gud hör bön och ett fin-fint tips om vitvinsvinäger med två delar vatten i glas kom in. Glaset är på plats och tre banan-as har landat. Med ett djävulsk leende väntar jag på de andra och drunkning.
Det känns fint att ha lite projekt att övervaka!

vam

att vårda sjuk man i hemmet är tråkigare än att stryka 200 meter långt vitt lakan. Jag vet inte vilket som är värre; hans obegripliga svada igår eller tystnaden i dag. Båda alternativen präglas av min enträgna önskan att han ska använda ord istället. Han kan inte ens skickas i enklare ärenden. I hans enda lyft från soffan (för att tjacka pizza) bad jag honom att köpa kvällstidningarna med båda bilagorna. Instruktionen var tydligen alldeles för komplicerad. Han kom hem med aftonbladet och lakrits. Resten fick jag gå och handla själv.
Jag har försökt intressera honom för en enklare film på tv. I varje reklampaus tittar han upp med diffus blick och mumlar: är det slut nu? En gång kvicknade han till rejält och nickade mot ett lik: vem är det?
Jag valde att inte svara. Och han verkade liknöjd.

Nu ska jag med moderligt lirkande försöka få honom att lämna soffan för sängen. Ställa klockan. Boka honom på ett muskelpass i morgon. Sen ska jag fylla i adoptionshandlingarna och hoppas på barnbidrag.

svägerskan

i går, i natt , i dag har jag vårdat full/sjuk/bakfull man i hemmet. Vid tretiden sjönk jag själv i djup coma. Less på att svara på dumma frågor och hämta treo. Vid uppvaknandet hade han smitit ut för att köpa pizza. Man får väl säga att mitt arbete är avslutat. För denna gång.

Det märkligaste som hänt denna helg är nog egentligen att jag fick träffa min nyaste svägerska för första gången. Ryktesvägen har gjort gällande att hon är lång och hon har därför kallats "den långa". I själva verket visade sig ryktet om hennes längd vara både underdrivet och det minst relevanta.
Ibland när man ser snygga människor så tänker man "det där är en fotomodell", ibland när man ser fotomodeller så tänker man "hon är ju inge snygg". När man fick syn på den långa tänkte man i "jisses, jag hamnade i en reklamfilm". Hon såg liksom som stigen ur ett kommersiellt sammanhang. Som att den mörka festvåningen lystes upp, allt stannade och plötsligt skulle en speakerröst deklarera parfymslogans. Den långa var 180 lång, mest i ben. Vägde max 60 kg. 19 år. Hade perfekta drag, fylliga läppar och barbiehår. Och när någon frågade om hon aldrig funderat på att bli modell såg hon uppriktigt förvånad ut och sa:
- nää, varfördå?
Det verkar bli en spännande svägerska.

2008 08 16

med lätt bakfylla och matchande outfit stressade jag hem från uppsala för att hinna fixa planerad 1998-look, vin, cava och middag innan ida och eva skulle komma. Pratade med kris i telefon. Även han hade brådis och mycket omkringom. Han hade kastat sig hem till bögdalen i flygande fläng för att hämta rekvisita och få på sig galakläder. Han var missnöjd med upplägget och hade mycket hellre velat fira hemma eftersom han har vinylspelare. Han brottades även ett popcorn-eller ostkroksdilemma.
- ostkrokar är ju sån jävla stämningssänkare, men hon äter dem ju så jävla sexigt...
Jag förordade popcorn.
Vi dividerade om detta en stund och önskade varandra fint firande rörande överens om att det är mycket roligare med madonnas födelsedag än vår egen!

- Happy Madonna på er!

knivsta

det ska naturligtvis stå "äter" eller något liknande i förra inlägget. På bilden syns knivsta. Det är ungefär lika kul som det ser ut. Gud, vad sträckan stockholm - uppsala är trist. Gud vad jag har tråkigt.

för övrigt

anser jag att folk som hamburgermål, varmkorv el dyl på allmänna transportmedel varken borde få rösta eller leva. Jävla pack.

helg med donnor

ikväll firas dona (hittade inget krumeluns-n på mobilen) annica med alla gamla donnor från förr. I morgon ägnar jag hela dagen åt att hylla madonna med la donna eva och lill-donna ida. Det hela känns mycket lovande.

förresten!

västmanlands tingsrätt avd köping har stängt.
Ring i dag. I morgon kan det vara försent.
0221 83400

Det ÄR fruktansvärt kul.

bitch trolls from hell

jag oroar mig en del för att bli galen. Man skulle kunna påstå att jag tänker på det så ofta så det lätt skulle kunna leda till galenskap.
Men nu har det helt gått över styr.
Det går ett program på trean som jag då och då dyker in i. Jag vet inte vad det heter men konceptet är som följer: två amerikanska ragator - mor och dotter - tävlar tillsammans om att bli mor-och-dotter-skönhetsdrottning. Typ miss mother and daughter. Reglerna verkar vara de samma som alltid. De ska ha aftonklänning, baddräkt, svara på kluriga frågor, gilla barn och fixa fred. Har man väl ramlat in i programmet är det omöjligt att ta sig ur. Det är helt stört. Varken mer eller mindre. De gråter och hulkar och har mamma-dotter-moments. De får döpa sitt team och det kryllar av "divine divas, dare devils och glam gals".
Och som ett otäckt mantra i min skalle nynnas:
- tänk om jag och mamma blir kollektivt galna och plötsligt ska vara med, tänk om jag och mamma blir kollektivt galna och plötsligt ska vara med, tänk om jag och mamma blir kollektivt galna och plötsligt ska vara med...

Det finns ju naturligtvis ingen relevans i detta eftersom vi är för gamla, bor i sverige och vi är fullt mentalt friska, men det hör inte hit. I min hjärnas mörkast gravkammare finns utrymme för allt.
Jag får liksom ilningar av ångest när jag tänker på vad vi skulle kunna ställa till. Vi slänger oss gärna med könsord. Vi pratar politik. Mamma har en tendens att, högt, ge utlopp för vad hon känner när hon känner det och jag tycker att idén om allmän rösträtt är helt förlegad. Ingen av oss vill ge pengar till djurens rättigheter och vi blir fruktansvärt osams. Inga glam gals, what so ever.
Vi skulle förmodligen ägna tre timmar åt att gillra intellektuella fällor åt de andra, tröttna och bli fulla. Gråta av förnedringen att åka ut i första avsnittet och därefter bli tvungna att lämna landet. Och som alla vet visas ju skiten i alla länder.
Death it is.

Det har visat sig att mamma brottas med samma tanke. Finns det någon medicinsk term, månne?
- Rädsla för att bli galen och plötsligt vara med i amerikansk såpa eller talkshow mot sin vilja.
Jag ger svaren. Ni ställer frågorna.

jag älskar auktoriteter

efter en timmes intensivbehandling har min kinesiolog förbjudit mig att jobba mer idag. Min tumme och handled är slutkörd av för mycket photoshoppande och för många timmar som massör.

Sen sa hon (lite tyst, men jag hörde) att jag måste köpa lakrits och vin. Och koppla av framför tvn. Jag får bara titta på 3an och 5an.
- Aa.

Och absolut inga fler blogginlägg idag. Nixpix.

(dum) skalle!

meh! Nu vet jag. Äntligen kan jag få någon praktisk nytta av min uppsättning lik i garderoben. Där finns ju bokstavliga kyrkogårdar att ösa ur. Snart är jag med sido-skalle.

ni fattar inte vad jobbigt det är att vara jag

på brådislistan idag står: hitta ett kranium illustrerat från sidan och få det att likna de andra skelettdelarna jag har legala bilder på.
Jag kan liksom inte se nödvändigheten i det arbete jag utför.
Själv har jag inte tid med åsikter i dag.


Men marx skulle nog haft en hel del åsikter i frågan.

min begränsade kärlek

jag äääälskar djur, är en frekvent men besynnerlig kommentar. Vem älskar djur i största allmänhet? Personligen tycker jag nästan alla katter är söta och en del hundar. Jag finner rätt stort intresse i att titta på vissa djur på naturfilm. Sen upphör mitt engagemang. De flesta djur är, i mitt tycke, fula, farliga och trista.
Samma tes infaller vad gäller natur. Som folk också envisas med att bara ääääälska. Jag menar solnedgångar och stilla hav ok, men hästparten natur är ju bara äcklig.

Ungefär samma skara människor gillar barn. Detta är, om möjligt, än mer obegripligt. Barn är rent outhärdliga. De är gapiga, krävande, själviska och maktfullkomliga. Jag förstår att de måste vara det för att överleva, men jag ser inte charmen. Ungar är i princip skittrista. De har sällan läst, sett eller gjort någonting kul. Det är klart att vissa ungar är toppen. Jag gillar min och olles guddotter som fan, men det är inte för att hon är ett barn. Jag är övertygad om att jag kommer gilla henne som vuxen också.
Men de flesta barn växer ju inte upp och blir kul. Jag menar; ställ dig i folktät miljö - krogen, köpcentran, biografer - och spana in folk! Jag lovar att nästan ingen förälder hade tänkt sig det resultatet. De flesta barn blir jävligt ointressanta vuxna. Det föds bara en gudrun schyman och en johnny depp då och då. Jag är inte så säker på att alla föräldrar med glädje skulle umgås med sina vuxna barn om de inte visste att det var den egna avkomman.

Vilket för mig till att det är förbannat konstigt att människor så gärna vill "nätverka", umgås, träffa nya människor och "jobba med människor". Jag kan, uppriktigt, inte förstå det. Folk är jävla besvärliga och i vägen. Jag är absolut humanist så länge jag inte direkt behöver han med folk att göra. De är alltid mer sympatiska på papperet. Arbete fortlöper alltid smidigare med maskiner vars driftsstopp alltid har icke-komplexa orsaker. De kräver inget. De har inte fördomar. De döper inte sina barn till vincent.

Hey, jag vet att mina åsikter inte på något sätt är normativa. Men det är fan något lurt med människors reservationslösa förtjusning.
Själv älskar jag viss glass, rätt mycket sprit, ett femtital personer och en hel del mat.

något gladare

Nu har jag ringt och bokat champagne vid framkomsten. Trygg nu.

Mobilblogg

På väg till uppsala. Bakfull som skräck, outsövd som fan och ful som jävla stryk. Men det passar ju rätt bra i staden som gud glömde.

all by my self

janäasså, jag fick gå hem själv.
Det är allt jag har att säga om detta.

Mobilblogg

Det lilla jävla homot både klär sig illa och hatar mig. Ska jag ta strid, hjälpa honom eller gå hem? Nu bjuder han på svinaktiga småsupar. Lika bra att hänga på. Stand by your man! Kan folk höra dig skrika från kungsholmen?!

Mobilblogg

Sitter på kungsholmen. En outkommen homosexuell man raggar på min man. Det är inte första gången. Olle är en riktig homo-flug-sockerbit.

080808

os föralldel, men jag ställer mig tveksam till om någonting kommer i närheten av att föra människor närmare varandra än fyrverkerier!?
Det är nästan bättre än godisregn.

...och jag är inte helt skeptisk till tanken att hela jippot var arrangerat till min ära. I egenskap av jordens medelpunkt alltså.

läs då!

andreas roman är en av sveriges i särklass bästa författare. Och han driver en blogg av rang.
Trogen läsning belönas.
Som ett välskrivet manus.

(Jag har alltid undrat om det är jobbigt att heta roman och vara författare...?
En gång när jag messade med colette trodde hon att jag läste en bok av en polare som hette andreas. Andreas roman liksom...)

fantis

"Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.".

jag var ett nördigt barn. Gillade fantomen så till den grad att jag var ständig medlem i fantomenklubben och det tummade medlemsbeviset hängde med upp i opassande hög ålder. Det var gult.
I dag när jag hittar ett gammalt favvonummer är det hart när oemotståndligt att låta bli. Korrektur: det ÄR oemotståndligt.
Och får jag tillfälle att använda fantomen-citat erfar jag ilningar som annars mest förknippas med sex och droger.

Sedan en tid tillbaka har jag grubblat över hur man ska kunna göra en trovärdig fantomen film utan att behöva svärta historien. Många superhjälte-töntar styrs ju upp genom att bli lite "svartare", men i fantis fall vill jag att han ska vara som han är utan att för den skull haverera i det magplask tidigare försök gjort.
Jag menar; allt måste ju inte vara gotham city-depp. Väl?
Ok, dräkten måste bli mörkblå, det är det väl inte tu tal om.

Lite så här har jag tänkt;

• en trilogi som faktiskt startar med en hel film om den första fantomen, sen kan man hoppa över alla led och starta tvåan med vår fantis (är det nr 21, va?)
• djungeln måste bli lite krigsfilms-regnskogs-artad
• dödskallegrottan lite möglig och kanske med råttor
• det kan vara en idé att undvika bröllop och ungar, men barn är ju rätt kreddit fortfarande. Vet fan inte riktigt.
• först tänkte jag att guran måste bort, men sen kom jag på att danny de vito eller minime kunde göra något av det
• den som ser fantomen utan mask går ond bråd död till mötes som bekant, men det får vi fan skita i tror jag. Han måste ju spelas av något traditionellt snyggo och det vore ju slös att inte få se honom. Men jag har inte kommit på vem. Förslag någon?
• att han har en varg är ju enastående, men hästen känns det inte så noga med
• alla de svarta presidenter han omger sig med är ju bara så bonus så man svimmar

Ni får gärna hjälpa mig med idéer och sköna synopsis! Jag vill också gärna ha lite casting-tips. Jag har lite svårt att avgöra fantomens ålder, men känner typ 35... Är det, förresten, någon där ute som har fina kontakter i hollywood?

annica och syndafloden 2008 08 05

"Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.".

i dag kommer 40 dagars regn. Det är ett tecken. Min 40-årspresent till dig, älskade vän, är en båt, en regnbåge och en duva som kommer med fred. Du skall få leva i fred.
Grattis!

film-kväll

dialog mellan mig och min man:
olle: troru man kan bli skådis i min ålder?
jag: tjaaa, ingen aning faktiskt, men helt omöjligt borde det väl inte vara...
olle: hur ska jag göra dårå liksom?
jag: äh, det vet jag inte, du får väl söka till dramaten.
olle: näää, det går ju inte. Då måste man väl ha nån erfarenhet eller så...?
jag: det tror jag inte, man söker väl in. Men du kanske kan börja med reklamfilm typ?
olle: nä, då tar jag hellre dramaten.

Jag känner att det är en bra sak att vi inte förökat oss.

Se, förresten, falskmyntarna! Så fort som möjligt.
Om att dö för sina principer - eller inte.

here we go again

jag brukar inte anta blogg-utmaningar, men den här gången gör jag det för att jag för att frk curly hade skrivit så kul!

Sex mer eller mindre underliga saker om mig själv:

1. jag älskar eywind jonssons romaner på ett närmast besatt vis. Jag läser "drömmar om rosor och eld" en gång vartannat år.
2. jag har bott på 37 olika adresser.
3. jag ett nästan stört litet behov av andra och en ickesentimental inställning till relationer. När jag tröttnar på en människa är jag helt färdig med den.
4. av någon obegriplig anledning så tror folk ofta, och felaktigt, att jag: är brunögd, lång, född 1974 och heter åsa. Och när jag säger ofta så menar jag ofta.
5. min allra bästa vän har obotlig cancer som hon förr eller senare kommer att dö av. Jag tänker på det varje dag. Som en evig och mycket egoistisk sorg.
6. jag har bara en och en kvarts njure

Jag utmanar rasande rose, göran och li.te
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren tre nya bloggare och gör en lista av deras namn... Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information

jag och syrrish...

...gayade utanför (och inuti) akkurat.
Den enda gången jag applåderar bylingen är i pridetåget. Och jag gråter som fan när stolta föräldrar drar förbi. Och FI.
Gudrun Schyman är och förblir Kvinnan.

På det stora hela en uppvisning i hur vackert livet kan vara. Syrran och jag. Som så många gånger förr. Kris, patrik, nicolas och roger anslöt och drog vidare.
Jag och sis drack. På det positiva viset asdrack.
Life can be so nice.

helg

jag gick ner på drottninggatan i ett specifikt ärende. Väl där glömde jag bort vad jag skulle göra. Strosade runt, shoppade lite och jag trodde på riktigt att jag kanske hade semester.
Nu hemma.
Ingen har gjort jobbet åt mig.
Fan.

Jag kanske borde skriva något om priden...
Men alla de hetronormativa - gifta, med buffert och sikte på 1,5 biologiskt barn - som är ute och kramar en bög den här veckan gör att jag på något sätt känner mig så...
...uttråkad. Tror jag är ordet. Livsled.
Folk är så jävla politiskt korrekta och så deprimerande opolitiska.

Nu tar jag helg.