torsdag 30 december 2010

Dag 13 - Den här veckan

Denna vecka är årets sista och jag dras med tvångstankar i stil med att "nästa år blir alltid som årets sista dag". Om man var glad blir hela nästa år glatt och trevligt. Om man var deppig blir det ett eländes elände. Det är av yttersta vikt att inte vara sjuk eller för full. Eller ful - må gud förbjuda. Därför sätter jag stort hopp till morgondagen som är nyårsafton. Lite speciellt i år eftersom denna vecka har varit från helvetet. Jag dras med en segdragen urinvägsinfektion och lever i efterdyninigarna av årets tredje förkylning! Jag som aldrig-aldrig är sjuk. Hela veckan har varit arbetsvecka, mitt hem är under omkonstruktion och min son får tänder. Helt meningslöst om ni frågar mig. De ska ju ändå tappas sen. Icke desto mindre ska tandjävlarna skötas och borstas och de gör ont så in i helvete när de kommer. Antagligen för ungen, men allra mest för mig. Han gnager på mig i desperation, ylar och gnäller hela nätterna vilket innebär något slags halvdvala istället för sömn.
Under 2010 har jag en gång sovit fem timmar på raken. Oftast färre än fyra så jag är inte riktig i form varken för att leverera, bli biten eller bära möbler.
- Du låter lite full när du pratar, påpekade min ömma moder i morse.

Som ni förstår är det av y-t-t-e-r-s-t-a vikt att morgondagen blir GREJT. Ok?

tisdag 28 december 2010

Dag 12 - vad jag har i min handväska

Jag har knappt någon handväska. Likt en fjortis fortsätter jag att försöka pula ner allt i fickorna oavsett storlek på pinal och ficka. Ibland till fest försöker jag få till en väska och detta slutar alltid i panikångest eftersom jag vet noll och nada om väskor. Jag förstår inte hur de ska vara konstruerade eller hur de bör se ut. Jag tycker också alltid att de är för dyra.
Just nu sliter jag ont med skötväskan som ska innehålla blöjor, servetter, bananer och annan skit som inte får plats ens i dunjackan.

Men ok om vi ska se det rent symboliskt så har jag ALLTID nässpray i väskan.

tisdag 14 december 2010

Dag 11 - Mina syskon

Jag har 6 syskon, typ 4 adopterade systrar och ett gäng afrikanska syskon - de flesta har jag aldrig träffat - som min bror hävdar räknas. Syskonen har i sin tur halvsyskon och adoptivsyskon. Mina 6 syskon är, för övrigt, halvsyskon. Och en hel del av dem skulle jag kunna vara förälder åt emedan min far och mor var produktiva mycket länge. Dock inte med varandra. Jag växte upp på 70-talet.

måndag 13 december 2010

Dag 10 - Dagens outfit


Jag fyller år och har dagen till ära klätt mig i gammalt grått skrot. Och en ny grå tröja från HM för 99 spänn. I övrigt: sjukt gamla Replay-jeans, svart brottarlinne av okänd härkomst, strumpor stickade av Kristoffers mamma. Till detta ett par droppar Chanel no 5.

I bakgrunden min snyggaste accessoar aka "ungen" - även denna i grått av okänt ursprung och med temporär frisyrlösning.

Nu ska jag dricka vin.





onsdag 8 december 2010

Dag 9 - min tro

Jag tror på Gud. Rätt ofta blir folk galna på mig för att jag säger knulla istället för "ha sex", inte direkt gillar djur och barn och har svårt för människor som inte är aningen ofriska. Men inget provocerar så mycket som när jag säger att jag tror på Gud.
Det är ok att tro på stenar, helande händer och "någonting". Det är helt ok att tillbe Mammon. Men säg G-ordet och folk går i taket. Frågar ni mig tycker jag att det är ganska otäckt att man kan gå omkring och tro på "någonting" - undrar på att folk är diffusa i allt.

Min tro är ganska enkel och kan kanske beskrivas som panteism. Jag tror inte att Gud är en person, men jag tror att Gud är jag, jag är Gud och allt är Gud. Jag har överhuvud taget alltid haft svårt att tro att saker sker oberoende av varandra. Det mesta hänger ihop.
Bara så.

söndag 5 december 2010

Dag 8 - A moment

De flesta verkar falla ur den här 30-dagarsutmaningen, men för mig är rubriker en livräddare. Jag töntar vidare.

I slutet av nittitalet (denna fina tid) vill jag minnas att det gjordes en film på temat: när du dör hamnar du i ett kroniskt tillstånd av ditt lyckligaste ögonblick. Om jag minns lite till så var det nog en japansk film. Mer minns jag inte.
Lite på samma tema fortsätter jag. Jag minns, men vagt. A moment är till att börja med rätt svårt att översätta till svenska. Annars brukar jag lägga mig lite vinn om att alltid tala svenska. Vi har ju, som bekant, ett adekvat inhemskt vokabulär.

Om jag tänker "a moment" så tenderar jag i att tro att det ska vara lyckligt. Och om jag dessutom tänker på det som en "möjlighet till ett konstant Nirvana" får jag både prestigeångest och rädsla. Jag vill varken välja fel eller bli klyschig.
Dessutom är moments så flyktiga.
Här är några snabba ögonblicksbilder som jag kan tänka mig att dö, och leva, med:
  • Jag och min man har träffats, mest i smyg, i lite drygt ett år. Vi åker nercabbat en sommareftermiddag och på radion spelas Marie Fredrikssons version av "så skimrande var aldrig havet". Och plötsligt visste jag solklart: jag älskar den här mannen.
  • Min bästis och jag befinner oss på en färja på väg till Paros. Vi är lite fulla och på väg.
  • Jag står i mitt kök i min första riktiga lägenhet och känner att allt är perfekt.
  • Min son slår armarna om min hals i sömnen, andas in i min näsa, tätt, tätt och hans andedräkt är helt fri från den inre förruttnelsen.
  • Jag dyker på Maldiverna och har häng på en vattensköldpadda.
  • Det är vintermorgon och jag känner mig ostressad, ligger kvar i sängen och lyssnar på stök från världen utanför.
  • Vilket sommarregn som helst.
  • Musik i öronen, ensam och på väg.