fredag 17 augusti 2007

amsterdam...?

jag har aldrig varit i amsterdam. Däremot har jag, av oklar anledning, många bekanta som ofta åker dit och många bekanta som flyttar dit. Grupperna flytt och besök skiljer sig högst avsevärt emedan gruppen besök alltid höjer staden till skyarna och gruppen flytt komplett avskyr den. Hur kan det bli så!? Varför blir skillnaden så stor just när det gäller amsterdam? Vad beträffar barcelona och london fungerar det enligt regeln: man åker dit gillar eller ogillar stan, åker hem eller flyttar dit. Senaste bekanten i amsterdam var albatrossen. Hon kom hem lyrisk och pratade om mångkulturellt samhälle och fantastiska människor. Min gamla holländska kollega M pratade alltid om rasism och trångsynthet. Medan L oavbrutet tjatat om att hon vill flytta dit skriver amsterdambon och lillasystern M i sitt senaste mejl: "H bor här nere på andra sidan gatan tillsammans med en norrman. Vi ses ibland. Han har precis börjat jobba på TomTom, men tycker som alla andra icke-Holländare att Holland är sådär". Själv är hon på väg att flytta till malaysia nu. Men tro mig hon tyckte verkligen att amsterdam var helbra innan hon bodde där. Det verkar vara något lurt med amsterdam. En stad som luras helt enkelt.

onsdag 15 augusti 2007

sköna cecilia...

...lyser med sin frånvaro. Inte ett blogginlägg på 100 år. Eller i alla fall timmar. Saknad och sorg har uppstått. Jag kan härmed tillkännage att pausen, som berott på datakrasch långt utöver ett sumpat h-tak, snart är över. I går tog vi en promenad till sickla och inhandlade ny dator. Den rapporteras fungera fin-fint, men strular lite i uppkoppling. "Jag har kallat hit D", förkunnade sköna cecilia högdraget. Vi litar på D och hoppas på en nära stundande återkomst.

Vill även, skamset, tillägga att jag under sicklavistelsen å det grövsta förolämpat en medelålders man. Jag brukar försöka att inte såra människor och uppsåtet var inte alls ont. I vår datordesperation irrade vi vilset på el-giganten och försökte hitta en säljare. Jag såg honom på långt håll: svart kostym och tillgänglig look. Hej sa jag inledande glatt. Hej, sa han, utan ansats att närma sig.
- Oj, sa sköna cecilia, du kanske inte jobbar här.
- Nää, verkligen inte sa kostymen. Gjorde en utslätande gest över kavajslaget och tilla: det hoppas jag verkligen inte det ser ut som.
...man hajjar ju; el-giganten sickla är inte en plats där man platsar. Jag vet nu att alla som jobbar där har blå piket-tröjor. Och att man nästan hellre dör än att förväxlas med piket-folket. Se där.

måndag 13 augusti 2007

knarkfestivalen...


jag har spenderat helgen i uppsala. En gång om året är stan inte bara uthärdlig utan till och med alldeles fantastisk. Eldsjälen Jared Tekeste anordnar europas största reggaefestival i augusti varje år.

En folkfest lite utöver det vanliga. Skön stämning, mängder av entusiaster och fantastiska band. Till skillnad från andra festivaler jag besökt ligger inte folk och kräks utslagna. Det är aldrig några bråk eller hotfull stämning. En enorm bredd på åldrar, man kan ta med barn och morföräldrar utan att ett ögonbryn höjs. Kort sagt; ett kulturevenemang på nivå högre.

Denna uppfattning delar jag med många. Dock icke uppsala kommun och kvällspressen. Uppsala kommun vägrar stödja festivalen eftersom där förekommer knark (vilket jävla ord! Knark...liksom...vad är det!?) och är lika upprörda varje år. Och visst, det förekommer en hel del röka. Precis som det förkommer sprit (och tyngre droger) på andra festivaler. I år hade uppåt 30 extra poliser satts in och plockat in ca 250 personer för innehav och påverkan. Och? Skulle samma insats göras på en vanlig nattklubb en lördagnatt skulle resultatet vara hisnande. Och drogerna betydligt tyngre. Ifrågasätt inte. Tro mig bara. Det är ett sånt jävla hyckleri. Man har bestämt sig. Reggae är jättefarligt.

Kvällstidningarna har varje år valt att kalla festivalen för "knarkfestivalen" och givit blanka fan i att recensera artisterna. Jag vill här framhålla att årets spellista innehöll både Cappelton, Gentleman och legenden Bunny Wailer. Men det var inte så viktigt.
I stället ägnar de sig åt att tipsa en hel grupp musikointresserade om att knark finns att köpa under festivalen. Det är ett udda grepp. Tack aftonbladet.
Inte ett ord om Kapten Röd som inför fullsatt basunerar ut budskapet "tro på dig själv och vägra botox, systrami".
Det är bedrövligt.
Jag är säker på att unga människor drabbas betydligt hårdare av MTV än av uppsala reggaefestival!

Här kan ni kolla lite på "knarkfestivalen"

onsdag 8 augusti 2007

rättvisa...

rättvisa torde vara tidernas mest meningslösa ord. Detta eftersom den helt enkelt inte existerar. Vilket gör ordet icke bara meningslöst utan även förvirrande och lite fördummande.
Sophie-dear och jag ägnade stor del av helgen åt att diskutera rättvise-begreppet. Med stigande förfäran som enda resultat. Idioter får toppjobb. Folk som bröt benen av spindlar som barn blir lyckliga och välmående. Vi själva tillhör de priviligerade få som både kan läsa, skriva, äta oss mätta och syssla med självförverkligande. Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Som barn var jag helt dum, fast och låst i det stora meningslösa rättvisepatoset. Min mor hade stora problem med mig. Redan som mycket liten var tröstlös över den obegripliga orättvisan i att barn svalt och sov på gatan. Krigets drabbningar och varför jag var tvungen att gå och lägga mig. Senare skolan, betygssystemet och så vidare. Den ömma modern, och för all del fadern, borde i ett tidigt skede förklarat att ingen rättvisa finns. Ordet är ju så vagt att man blir förbannad! Vems rättvisa? Muslimernas? Socialdemokraternas? Våldtäktsmännens? Barnens? Den vite mannens? Jag nämnde alltså här sex intressegrupper av miljoner och redan är rättvisan på koalitionskurs.
- Visste inte min mamma och pappa detta!?
Är rättvisan som jultomten? Man vill att ungar ska tro på den tills en olycka inträffar?
Jag har hunnit närma mig medelåldern innan jag inser att skägget sitter alldeles löst. Jobbet går till den som är snyggast. Ryggradslösa tröttmössor vinner miljardbelopp. Barn som inte gjort en fluga förnär dör av misshandel och svält. Och ingen kommer att rätta till detta. För det finns ingen jämnvikt. Poetisk rättvisa uppkommer slumpvis och har ingenting med lag och ordning att göra. Och varför upprörs man (när jag skriver man menar jag naturligtvis, som vanligt, jag) av detta!?
- Jo, för att någon har lurat i oss att tomten finns. Trodde vi inte det skulle vi ju inte misströsta.
Icke helt grundlöst misstänker jag att ingen ur den svenska akademin besöker min blogg, men fallifall: snälla, schysse ta bort ordet rättvisa ur ordböckerna och den svenska folksjälen.
Det är så här det är.

torsdag 2 augusti 2007

polisen - förnekar sig sällan

En grupp Djurgårdssupportrar har JO-anmält polisen i Stockholm för en händelse på en pub innan derbyt mellan Djurgården och Hammarby den 19 juni.
Situationen hade gått och blivit "stökig" menar inspektör Ann-Britt Furugård.
"Stämningen var god och ingen antydan till bråk fanns fram till dess att polisen tog fram batongerna och använde dem. Vidare nyttjade polisen tårgas/pepparspray mot oss. Även detta trots att anledning saknades därtill", skriver en Djurgårdssupporter i JO-anmälan.
Hur situationen såg ut har jag personligen ingen aning om, jag var inte där. Dock kan jag inte låta detta uttalande av Furugård passera obemärkt. På frågan vad polisen behöver för att kunna göra ett bättre jobb svarar hon:
- Större befogenheter. Supporterpolisen i utlandet har det. De kan förebygga situationer mycket tidigare i och med att de kan omhänderta folk utan direkt anledning. Men det är en stor process där man måste ändra lagstiftningen.
Två befogade frågor:
1. vilket "utland" snackar hon om? Utlandet?! wtf?

2. "utan direkt anledning"...hur tänkte hon där?

onsdag 1 augusti 2007

utmanad

T har, i anfall av suspekt tilltro, bett mig blogga om livets mening. Jag laddar. Och återkommer.

gudsfruktig

passerade plattan där en snubbe med shoo-bree-svenska förmedlade sin gudstro i megafon.
- gud tjänner dej! du e inte ensam! gud e me dej å gud vet va du heter!
...det lät som ett dolt hot. Det kändes som den naturliga fortsättningen
var: "gud vet var du bor". Har gått omkring och känt mig skitskraj för gud hela eftermiddan...