du levande

jag drack tre gulliga små glas vin igår. Vaknade och mådde råtta klockan sju. Vad menas? Förr kunde man (och som vanligt avser "man" "jag") dricka tre flaskor vin och kliva upp och köra ett pass på gymet.
Sånt här beror tydligen på att man (generellt denna gång) består av mindre vätska ju äldre man blir. 40 och russinbakis kryper närmare.
Jag straffar mig själv genom homeopatkurer, c-vitamin, skitjävlafula myskläder och "du levande" på kanal plus drama.
Roy Andersson liksom? Varför älskar alla svenskar med ett kulturellt patos den onde mannen?
I dag skulle jag, för övrigt, lätt få jobb som bärande biroll i vilken som helst av hans filmer.

Om jag sänker ned mig i badvatten kanske man kan suga upp lite vätska genom rötterna?

i mitt nästa liv blir jag flata - punkt

jag mötte mannen jag lever med i dörren när jag kom hem. Han skulle ta en öl med grabbarna.
Va bra, sa jag. Då äter jag mackor och lägger mig tidigt.
- Näää, pep mannen, jag vill äta med dig. Jag kommer hem tidigt. Grabbarna ska äta klockan nio och det är aaaaalldeles för sent för mig. Jag måste upp tidigt i morgon. Schysse, vi kan väl äta ihop, avslutade han med plutande underläpp.
Okej, sa jag. Jag duschar och ringer sen så går vi ut och käkar. Tidigt.
Klockan kvart över sju hörs vi och jag föreslår omedelbart möte.
- Nä, det går inte. Vi måste ses lite senare.
- När då då?
- Jag tänkte vid nio.

Förklara för mig. Som om jag vore fyra år. Tack.

två års bergodalbana och sockervadd

häromdagen satt jag och en väninna och diskuterade träningskläder. Hur dyra de är, hur snabbt aerobicspjuck tar slut och den besatthet man lätt utvecklar när det gäller träningskläder. Och hur orimlig märkesfixering uppstår.
- Jag har aldrig någonsin haft så schyssta träningskläder som när jag var på liseberg, anförtrodde väninnan mig.
Hon sa det med självklarhet. Var detta något stort som jag borde veta? Jag letade i minnet. Hon var på bröllop i somras då kanske hon var på liseberg? Kanske möhippa...
När jag kommit så långt i tankarna fortsatte hon:
- Ja, alltså, man fick ju bara ta med sig fem plagg...
Nu måste jag börjat se riktigt förbryllad ut.
Hon tittade på mig.
Jag tittade på henne.
Jag såg hur kuggarna jobbade...och så...
- Jag sa liseberg, va?
- Mmm.
- Jag menade ju hinseberg.

Hahaha, mina vänner är minsann inga vanliga old toiletgoers. Det känns tryggt.

vad är det som gårågår?

jag märker att någon går bakom mig på väg till affären. Utanför vasahallen står en amfetaminist vänd mot mig.
- Men tja Berra, rosslar han hest och förtjust till mannen bakom mig.
- Tjaaa, rosslar Berra tillbaka och de mansdunkar på varandra.
- Men va faaan Berra, jag hajjar inte, från vikket jävla håll kom du?
Berra ser sig omkring med ett lojt pekfinger i luften:
- Jag vet fan inte...


Vad är det som gårågåråaldrigkommer till dörren?
- De e ju tjackis.

jag kräver poetisk rättvisa

det slog mig att jag har något slags utbetalning från ett försäkringsbolag som ligger och förfaller för att jag glömmer att gå till banken och lösa in den. Den räkningen har jag nämligen betalat två gånger.

"Är det någon poäng med allt detta om hennes jävla in- och utbetalningar, undrar ni!?"

Ja. Det är det.
Jag är ju för fanken lika slarvig oavsett det är pengar in eller ut. Jag är helt enkelt rättvis. Kan det inte bara, kosmiskt, jämna ut sig utan att jag gör något åt saken? Det vore ju enklast för alla.
Va? Va?

de e nåt freudianskt

jag avskyr mobiltelefonen. Avskyr.
En gång tappade jag telefonen, stängde av den och var utan i åtta månader. Den bästa tiden i mitt liv.
På något undermedvetet plan tror jag att jag gör allt för att bli kvitt luren igen.
I morse när jag vaknade var mobilskrället dött.
Jag kände mig helt säker på att räkningen var betald. Rättare sagt: jag vet att räkningen är betald. Man får ju sms och glada tillrop varje gång en räkning betals enligt något slags äcklig tjoflöjt-modell.
Efter påringning visade det sig att oktober och novemberräkningarna var betalda men inte september. Så klart. Allt detta skall man förstå.
Det jag inte förstår är följande:
Utöver att skicka insmickrande sms när jag betalt en räkning, ringer telenor mig lite då och då. Ibland vill de sälja på mig något, ibland informera om något, ibland bara för att prata lite.
Kan de inte ringa när de märker att en räkning är obetald!? Framför allt när de glatt låter mig betala alla jävla påföljande räkningar. Det är väl typ enda gången man är intresserad av deras tränade apor har att berätta. Skicka för helvete sms och berätta när jag INTE betalt räkningen nästa gång.
Fnys.
Vi hörs nästa vecka. Tills dess får ni ringa hem.

kååma

det förbannade regnet har försatt mig i ett tillstånd av dvala. Nästan som feber. Det är på många sätt avstressande. Trots viss press tar jag mig en liten promenad. Gör varm choklad. Kollar fantomen.com. Mejlar lite. Det känns nästan som om jag sover i vaket tillstånd.

För övrigt har jag inte en plan på att sätta en tass utanför dörren i dag.
Om ni undrade.