Sockerchockad

När jag träffade min man för femton år sedan gjorde han mig nästan genast uppmärksam på en liten prick på höger hand. Jag tillstår att jag aldrig egentligen såg den, men erkände till slut dess existens för att tjatet skulle upphöra. Pricken gäckade honom dag och natt. Jag förstod att den var något slags cancer. Lite osäkert vilken sorts och att gå till en läkare har det inte varit tal om eftersom han inte ville "få domen". Cancern har kommit och gått lite genom åren. Och pricken har förflyttat sig lite fram och tillbaka. För cirka tio år sen överskuggades cancern när hiven slog till. Plötsligt och av oklar anledning fanns orsak till oro för HIV. Denna skulle ha slagit till på 80-talet i Grekland och legat latent ända fram i 2000-talet. Som ni förstår är följer inte mannens sjukdomar några gängse mönster.
Som vanligt fick ingen dom fällas av läkare. Den älsklige mannen kunde nämligen inte stå ut med tanken att han i så fall skulle smittat mig. Och det är tydligen bättre att leva oroligt ovetande än helt säker. I samband med min graviditet blev han tvungen att ge upp sin hiv, men har haft lite hjärntumörstendenser mellan varven.
För en månad sedan slog sockersjukan till. Den kulminerade för två veckor sen med klassiska symptom som han hittat i Expressen. Extrem törst, han kissade ofta och var oerhört trött. Någon läkare skulle han inte till eftersom...ja, ni vet.
Jag försökte förklara för honom att det är torr luft så här års och om man dricker mycket så kissar man också helt logiskt mycket och trött blir man om man slumrar framför OS hela nätterna.

I går morse var jag så i själen trött på hans gnäll så jag tvingade honom till en läkare för att slippa lyssna på hans diabetes i tio år framåt.
Klockan 9 i dag hade han tid. Klockan 9.20 konstaterades diabetes. Troligtvis klass 1. Svinhögt blodsocker och 8 tappade kilo på tre veckor. Han skickades per omgående till Danderyd där han i skrivande stund är inlagd på oviss framtid.
Jag känner mig ärligen som en riktig jävla idiot.
Jag har inte en susning om vad detta kommer att innebära på sikt, men för säkerhets skull har jag ätit upp allt godis här hemma. Av hänsyn.