Meningen med livet

Hur skönt är det att få sätta en så pretentiös rubrik?
Jag kan avslöja direkt att jag inte har någon som helst jävla aning, men i alla fall lite funderingar.
För några år sedan träffade jag mitt gamla ex Tor på en fest. Han önskade sig ett blogginlägg om meningen med livet från mig. Han har nog inte ägnat det någon tanke sedan dess, men jag har tänkt. Det har väl i och för sig alla gjort sedan typ yngre tonåren. Det första som dyker upp, oavsett man är vetenskaplig eller andlig, är väl "fortplantning". Och ju mer jag funderar desto säkrare blir jag på att just fortplantningen INTE är meningen med livet. Inte det mänskliga livet. Det verkar hänga ihop med den lite slarviga åsikten att det finns något slags "naturligt beteende" hos människan. Detta naturliga kan vara allt från att det är naturligt att äta/inte äta kött till vara naken eller föda vaginalt. Och här brister det för mig. Människan är en anomali och jag kan inte se att det finns ett naturligt tillstånd för oss. Vi befinner oss mellan natur och kultur på olika individuella plan. Om vi föreställer oss att meningen med livet vore fortplantning drar vi ett slags parallell till växter och djur och därmed uppstår ett gäng frågor som är hart när omöjliga att svara på.
Är ofrivilligt barnlösas liv utan mening?
Är frivilligt barnlösa utan livsvilja?
Hur ställer man sig till adoption, ivf och donationer? Är det artificiell mening? Är det resultatet eller själva processen som är livets mening?
Borde man dö när reproduktionsförmågan är över?
Måste homosexuella begå hetro-sex för att skapa mening?
Och så vidare.
Frågorna är inte retoriska svara gärna.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av barn. Jag har gjort förfärligt många aborter och ångrade mig sent i livet. Har mitt liv fyllts av mening nu? Ja, och nej. Nimrod är mitt livs mening, men jag kände mig inte meningslös innan. Däremot kan jag känna mig meningslös nu emedan jag helt tappat min pansar och styrs mer av känslor än rationalitet vilket inte är någon god överlevnadsstrategi i skrivande stund. Och! Här är den springande punkten: även om Nim är mitt livs mening nu tror jag absolut inte att han på något vis är viktigt för den totala meningen. De allra flestas ungar kostar mer än de smakar. De blir miljöbovar, de blir kriminella, de blir sterila, de river ner, förstör och krigar. Vår art skiter ju nämligen i eget bo i ganska stor utsträckning.
Ibland föds förträffliga läkare, moder teresor och någon som uppfinner bot och bättrande medel. Vissa få för mänskligheten framåt.
Kanske kan just människans individualitet vara en del av lösningen. Vi har vår individuella mening.
- Och kanske är det så att mänskligheten bara ska vaska fram en liten metallpryl som är viktig för en mer avancerad livsform? Kanske ska någon snubbla och skapa en kedja av händelser som banar väg för hundarnas tid.
Sug på den.