nu är försvarets utredning kring den värnpliktige som omkom på en stridsbåt i Stockholms skärgård den 20 maj i år klar. Det var inte befälens fel. Det var båtchefens fel.
Plutonchefens order att båten skulle styras rätt in i kulregn var nämligen en fejkorder.
Se där lärde man sig ett nytt ord. Fejkorder - en spelad order som inte är tänkt att åtlydas.
Nu har ju inte jag gjort lumpen. Allt detta kanske är helt rimligt i ett surrealistiskt sammanhang, men jag tycker att det är misstänkt likt barns bortförklaringar. Min yngsta lillebror skyllde det mesta på "jon-axel". Min äldsta unga bror satte alltid upp en min av förvåning. Mina metoder vill jag inte avslöja, men det fina i kråksången är att man med åren gruppfostrades ur lögner och bortförklaringar. Och jag trodde att det bland annat det var vad lumpen syftade till - gruppfostran. Fast det kanske bara gäller de värnpliktiga?
Befälen i fråga sitter alltså som tjuriga 4-åringar med armarna i kors och putande underläppar:
- det där skulle ju båtsman förstått. Det va ju bara på låss! Båtsman är knäpp i huvudet.
Det hela skulle kunna vara rätt kul - men någon dog i hela den här låssasprocessen.
Den här sommaren har man lärt sig en hel del fina begrepp som kan användas...tjaaa...jämt.
"Beslutet är fattat" helt utifrån en "fejkorder".
Fantastiskt.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar