...och så inrikespolitiken

Jag känner mig oroväckande lugn vad beträffar Sverige Demokraterna. Jag vet inte om det beror på erfarenhet, naivitet eller ren jävla dumhet, men jag har liksom svårt att engagera mig eftersom jag föreställer mig att det hela bara blir en repris på Ny Demokratis pajasinhopp i politiken på nittitalet. Alla säger och gör ungefär samma saker som då och jag minns alla för- och motargument som i går. Därmed utgår jag från att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdan, trampar runt som utvecklingsstörda elefanter på Duka och försvinner i glömska till nästa val.

Mer intressant tycker jag att det är att Sahlin och Reinfeldt båda två menar att de tveklöst ska kunna samarbeta mot SD om det behövs. Vilket ställer blockpolitiken i ett intressant perspektiv. Tänk om de trista principerna kunde ruckas på utan att hatiska dårar hetsar mot folkgrupp!? Allvarligt, tänk vad man skulle kunna åstadkomma!

En törst i natten

Det är nog en månad sen jag sov en hel natt. Någon typ av graviditetessymptom driver mig upp ur sängen - det finns en uppsjö att välja mellan och alltid något att klaga på. Halsbränna, kramp i vaden, barnet hickar och så senaste nytt: TÖRST. Jag vet att majoriteten av mina läsare inte har varit eller kommer att bli på smällen, men jag kan informera att i slutet av grossessen inträder en törst som är att jämföra med den man kan uppleva under en förfärlig baksmälla eller magsjuka. Att dricka lämnar en i princip otillfredsställd. Jag tror att det är så här det känns att vara vampyr.

Nattsuddet har i sin tur lett till en hel del märkligt tv-tittande.
Här är lite nattliga tv-funderingar:
Jag vet att jag verkligen uppriktigt en gång i tiden tyckte att Ally McBeal var en kul serie. Hur är det möjligt? Jag vet också att jag, och hela befolkningen, tyckt att Cosby var helhärligt. Var vi tillfälligt under rymdmonsters hjärnmanipulation på 80-talet? Night Rider saluförs som "erotik" i genre-förklaringen på min box. And speaking of wich: porr fungerar inte alls på mig - jag blir varken upphetsad, generad eller arg. Jag har upptäckt att porr har samma effekt på mig som biljakter - jag stirrar tomt ett tag och undrar om det ska bli någon handling. Hittills har jag kammat noll.
Jag har kommit fram till att jag känner mig sorgsen över att jag aldrig distanslöst börjat följa Xena Krigarprinsessan. Det verkar ju vara en alldeles underbar serie. Är det någon där ute som vet något om den? Den måste ju gått för evigt. Spelas det in nya avsnitt eller hur funkar det?
Jag har sett hela Iron Man och hela Girl in the park uppdelat på sex-sju nätter och inte i kronologisk ordning.
Är det för övrigt någon son inte sett varje avsnitt av Fraiser, Vänner och Seinfeld minst två gånger?
Sist, men inte minst, känner jag mig redo för att någon kanal ska börja visa Pantertanter igen. Och lite sköna gamla deckare och sci-fi från min barndom. Typ Kodjak och Månbas Alpha. Jag menar: ingen vittnar om att hel natts sömn väntar de närmaste året...

Mental notis: måste skaffa tv 400.

Tid för eftertanke

Jag läser Mats Strandbergs "Bekantas bekanta" och försjönk redan efter femton sidor in i mitt nittital. Cobain, Veckorevyn, Gildas, Spice Girls, A-bar, bekräftelse genom jobb, måndagsklubben, Hannas, Ibiza, Söder, rave, kort kjol och byxor som rimlig kombo, zig-zag-bena, knästrumpor, tre kronor... Som en blixt från klar himmel drabbade det mig!
Ett minne från nittitalets mörkaste gravkammare: flertalet gånger har jag gått ut och festat i jeans, kängor och bikinitop!

Ni anar inte hur jobbigt det är att vara jag.

måndag

i dag vill jag bara prata om zlatan känner jag. Men låter bli. Det blir lätt tjatigt. Men herregud vilken...övermänniska! Jag känner mig lycklig i hela kroppen och flinar fånigt. Superhjälten glider in från höger och räddar världen på en bokstavlig kvart!
Jag hjärta zlacke = sant

Onda omständigheter tvingar mig att jobba hela tiden och det klär mig inte. Jag gillar verkligen inte att jobba. Det känns jävligt 1990-tal.
I slutet av nittitalet jobbade jag jämt. Jag hade ett heltidsjobb, en kvartstjänst och ett förtroendeuppdrag. Och så jobbade jag extra på krogen och frilansskrev.
Jag vågar påstå att det var helt bortkastat.
Jag skyller på att jag var ung som fan och behövde bekräftelse. Och märkeskläder.

Nu gillar jag mig själv så mycket att jag förmodligen aldrig skulle behöva en enda jobbtimme till om inte hyran drev mig.

Inget roligt händer förrän nästa helg. Men ett nytt bra adjektiv har dykt upp: "österrikiskt".

"Både vädret, lägenheten och jobbet har känts lite österrikiskt den sistlidna helgen.".

Jepp det funkar.

Och sophie-dear gjorde mig observant på ett skönt begrepp som används alldeles för lite; frökenargumentet.
- Hur skulle det se ut om alla...

Ha en fin vecka och sky arbete som pesten!