Från den sekund jag bestämde mig för att skaffa barn visste jag att jag ville ha en pojke. Jag övervägde faktiskt aldrig att han skulle vara något annat än en han. Det är jag och grabben helt enkelt. Från första början. Skälen till detta är rätt många och för dessa tänker jag inte redogöra här, men nu har jag precis fått ytterligare ett att addera till listan.
Han har funnit sin snopp. I naket tillstånd söker sig pek- och långfinger raka vägen ner mellan benen utan att passera gå. Med dessa två fingrar han sig ogenerat på snoppen med ett förbryllat uttryck i ansiktet.
- Ungen har hittat pitten, informerar jag förtjust till alla jag träffar. Ibland med ett klämkäckt: "början på en livslång kärlek". Alla faller in i "ja, det är otroligt att den lyckas sitta kvar" eller "ja, den är kul". Typ så.
Låt oss leka med tanken att pojken var en flicka!
- Ungen har hittat sin...eeeeh...
Ja, redan där har vi ett problem. Jag tycker ju förvisso att fitta är ett förnämligt ord för det kvinnliga könsorganet, men om man lärde en flicka att säga det så skulle hon troligtvis bli socialt spetälsk. Alice kan ju inte springa runt på gården och prata om sin fitta, de andra föräldrarna skulle ju troligtvis anmäla mig till det sociala. Istället skulle jag tvingas använda något förklenande och löjligt i stil med snippa, mus eller kussimurra. Eller kliniskt vagiiiina. Troligtvis aningen ansträngt uttalat.
Och när jag väl sagt att ungen hittat sin vagina skulle bara pinsam tystnad uppstå. Jag har aldrig hört någon förtjust meddela att "Elin har hittat sin fitta" och därefter fått svaret "ja, den kommer hon ha mycket kul med", "ja, Vilda pillar på sin hela tiden".
Jag känner att det här är något som man borde ta tag i, men jag överlåter den striden till flickmammor och nöjer mig med att grabben har hittat sin snopp och jag tycker att det är ganska roande.
Fixa ett eget födelsedags-LAN
5 år sedan

