villa vacker måhända låter lite som "paviljongen i västervik" men det är ett faktiskt hus. En faktiskt plats där miss a bor. Som benny bling bling så träffsäkert beskrivit det "Skulle vilja börja detta inlägg med att säga att jag är oerhört bitter på mig själv för att jag åkte till Villa Vacker igår. Jag kommer nämligen hädanefter alltid vara missnöjd med det hus jag bor i.".
Jag skulle vilja förtydliga med att jag känner mig säker på att jag aldrig kommer att bli nöjd någonstans någon gång. Och då har jag bott i "snickartorpet krusenberg från 1883" mitt i ett naturreservat.
Här i villa vacker bor jag i det röda rummet. Jag sover som en prinsessa och väcks med kaffe och eld i den gamla vedspisen i köket klockan halvelva. Blickar ut över isen och snön på sjön och lyssnar på tystnaden. Varför jag överhuvudtaget övervägde att åka till hasseluddens yasuragi istället är ett mysterium.
Än bättre blir vistelsen av att jag äntligen har har börjat läsa åsa linderborgs "mig äger ingen". Det känns helt onödigt att tillägga något om detta lilla mästerverk. Allt är redan sagt. Men ändå! Den är ju precis så fantastisk. Mina förväntningar var skyhöga, ändå är jag förvånad. Förvånad över att den är så enkel, rak och stor. Det inledande kapitlet får tårarna att bränna bakom ögonlocken utan att jag gråter. Fylld till bredden av glädje över att kärlek kan vara så okomplicerad när livet är så förbannat svårt. Åsa växte upp med sin alkoholiserade far. Jag växte upp med min icke-alkoholiserade mor. Ändå är det min barndom hon beskriver. Exakt. Jag tror inte bara att det beror på att jag och linderborg är jämngamla och rött fostrade. Jag tror många kan identifiera sig barnet linderborg och den reservationslösa kärleken till en allt annat än perfekt förälder. Jag känner en sån oerhörd ömhet inför åsas far och jag önskar innerligt att han på något sätt fått veta att hon skrivit den. Tänk att givit upphov till sådan litteratur och sådan kärlek.
Ni som inte läst den - gör det!
Ni som mår dåligt - gör inte det!
