mer olle-tommy

hamnade, genom jobbet, på mingel på amaranten i går. Ju äldre man blir desto jobbigare är det med coola tillställningar. När man är skitung är det skitkul att visa upp sig. Några år äldre så är det skitkul att kolla på andra. Därefter en period av bitterhet. Till sist inträder åldern, eller tiden, då man i princip tycker synd om alla som är där. Oavsett om det är moore-brudar i kläder (eller snarare brist därpå) som får dem att huttra av köld, plastikoperarde 50-åriga rocktanter i canada goose-jackor (wtf?!) eller glidare iförda 3 nr för små kläder, skägg och palestinasjal. Det ser ut att vara så jävla jobbigt. Jag blir liksom sömnig och lite okoncentrerad.

I går kväll var fanns det en sak som piggade upp tillställningen; min man. Nästan direkt gick tommy nilsson-viskningarna igång. Olle är, som ofta tidigare nämnt, löjligt lik tommy nilsson. Extra kul denna kväll var att pernilla wahlgren befann sig i samma lokal. Efter att ha fått syn på olle närmade hon sig från alla möjliga håll och försökte diskret syna honom. Likt hacke hackspett dök hon upp en från höger, en från vänster. Jag vet inte riktigt vad hon kom fram till men varje gång hon passerade glodde hon misstänksamt.

På vägen ut stötte vi ihop med christer gustavsson som var något slags kändis när jag var barn (jag vet inte riktigt varför). Olle känner honom genom sitt jobb som krögare.
- olle, olle, tjöt han, alllaaaaaa känner igen dig.
- olle, olle, hojtade resten av sällskapet.
- hej, hej, mumlade olle sammanbitet och smet förbi. Med tillägget: "jävla C-kändis", när vi passerat.
- vem, frågade jag.
- jag och christer, suckade olle-tommy.
Sen gick vi hem.

(bilden, som föreställer olle-tommy, jonna och danne, vittnar om att min mobil i första hand inte är en direkt nyttopryl. Mer, vad heter det...? snygg?)

månadens olle-tommy

min man är, som tidigare nämnt, intill förvirring lik tommy nilsson. I morse kom han hem bakfull och eländig från gävle där han, av oklar anledning, varit ute och partajat.
- Det var den värsta tommy-nilsson-kvällen någonsin, rosslade han trött vid hemkomsten.
Ett hundratal personer ville kelas och få autograf.
Kvällen peakade när en kvinna i 65-årsåldern ville kramas. När hon fick klart för sig att han inte var tommy nilsson ville hon kramas ändå. För henne var han tommy.
- ta det lugnt, lugnade hon honom, jag är inte pedofil.

tommy tycker om mig

min man är intill förvirring lik tommy nilsson. Och när jag skriver lik menar jag inte bara lik typ "faan vad du är lik tommy nilsson" utan här snackar vi autografskrivning och seriöst tisseltassel och sänkta röster. Vänner till tommy nilsson har kommit fram och förklarat att de efter en timme insett att det inte är deras gode vän tommy som blivit dryg och slutat hälsa utan faktiskt en märklig kopia på göteborska. Mina bekanta har spionerat på tommy nilsson i alla möjliga sammanhang i tron att han är olle utrustad med fel kvinna. De som känner tommy menar att de till och med rör sig och klär sig på liknande sätt. Allt det här är lite småkul och det är tacksamt att terrorisera olle för tommys pekoral, men allt tog en vändning härom veckan. Olle lullar hem från casinot en fredagsnatt och upp ur ett hörn far ett luddigt uteliggar-bylte upp, springer efter och tjuter:
- tommy, tommy! Jag gillar din musik!
Chockad säger olle: jaha, och fortsätter att gå. Drabbas direkt av dåligt samvete, vänder sig och ger uteliggaren 50 spänn.
- tack, tommy! Jag ska fortsätta att lyssna på din musik, flöjtar uteliggaren lyckligt.
Och här vill jag påpeka: om olle ska fortsätta att göra goda gärningar i nilssons namn tycker jag att han ska få betalt för det.
Trots att han försett nilsson med idel horribla namnteckningar genom åren.