hamnade, genom jobbet, på mingel på amaranten i går. Ju äldre man blir desto jobbigare är det med coola tillställningar. När man är skitung är det skitkul att visa upp sig. Några år äldre så är det skitkul att kolla på andra. Därefter en period av bitterhet. Till sist inträder åldern, eller tiden, då man i princip tycker synd om alla som är där. Oavsett om det är moore-brudar i kläder (eller snarare brist därpå) som får dem att huttra av köld, plastikoperarde 50-åriga rocktanter i canada goose-jackor (wtf?!) eller glidare iförda 3 nr för små kläder, skägg och palestinasjal. Det ser ut att vara så jävla jobbigt. Jag blir liksom sömnig och lite okoncentrerad.I går kväll var fanns det en sak som piggade upp tillställningen; min man. Nästan direkt gick tommy nilsson-viskningarna igång. Olle är, som ofta tidigare nämnt, löjligt lik tommy nilsson. Extra kul denna kväll var att pernilla wahlgren befann sig i samma lokal. Efter att ha fått syn på olle närmade hon sig från alla möjliga håll och försökte diskret syna honom. Likt hacke hackspett dök hon upp en från höger, en från vänster. Jag vet inte riktigt vad hon kom fram till men varje gång hon passerade glodde hon misstänksamt.
På vägen ut stötte vi ihop med christer gustavsson som var något slags kändis när jag var barn (jag vet inte riktigt varför). Olle känner honom genom sitt jobb som krögare.
- olle, olle, tjöt han, alllaaaaaa känner igen dig.
- olle, olle, hojtade resten av sällskapet.
- hej, hej, mumlade olle sammanbitet och smet förbi. Med tillägget: "jävla C-kändis", när vi passerat.
- vem, frågade jag.
- jag och christer, suckade olle-tommy.
Sen gick vi hem.
(bilden, som föreställer olle-tommy, jonna och danne, vittnar om att min mobil i första hand inte är en direkt nyttopryl. Mer, vad heter det...? snygg?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar