här är hon!

min guddotter ida. På bilden 17 timmar gammal. I går träffades vi för första gången. Vad jag förstår så är naturen vis och låter alla mammor tro att just deras barn är det sötaste. Vilket nästan aldrig är sant. Men just denna gång stämmer det; hon är faktiskt världens sötaste barn. Och något så ohyggligt liten. Det var väldigt längesen jag såg en nyföding och jag kommer inte alls ihåg att de skulle vara så där små. Å andra sidan måste det ju erkännas att det är en fin poäng i litenheten. Nu väntar jag otåligt på att hon ska bli lite äldre och kunna fler trix. Hittills verkar hon bara kunna:

äta
sova
le
gråta
prutta
och se festligt drogad ut när hon precis ätit. Paltkoma kallas det visst lite norröver.

Mina gudmorstrix är, för övrigt, också usla. Hittills kan jag bara:

- heeeeeej
- sö-tiss! vilken-liten-åh-va-gulliga-kläder!
och så har jag påbörjat en servis-samling åt henne.

Två månader innan hon kom köpte jag en med spöket laban. I går fick hon en skål och sked i kokosnötsskal från indien.Detta kan urarta till att bli världens konstigaste samling. Om femton år kanske jag börjar samla ölsorter åt henne istället...
Jag återkommer med fler detaljer kring domesticeringen snart.