onsdag 10 oktober 2007

vattenflaska från helvetet

sedan min onda syster bea lämnat mig för att ta ett vitt år är träning ett, förvisso klent, substitut. En komplikation i min träning har dock tillstött. Fram tills för ett år sedan har jag varit benhårt övertygad om att vattenflaskor är engångsartiklar. Man köper dem och de varar i max en månad. Jag vet inte var de tar vägen sen, men jag tror att de bor i cyberrymden tillsammans med en mängd udda strumpor. Vad vet jag. För ett år sedan ändrades denna sanning. En väninna jobbade då på svt´s "toppform" ett flåshurtigt program där människor ska slussas in i ett hälsosammare liv. Genom detta berikades mitt liv med en vattenflaska prydligt märkt med svt på ena sidan och toppform på den andra. Denna flaska är med mig. Den försvinner aldrig och den dyker alltid upp punktligt till träningarna.

Det är inte fråga om att finna fem fel vad beträffar denna flaska. Jag försöker hitta ett jävla rätt. Hela upplägget är så skämmigt så jag vill dö. Inte minst eftersom jag gör timmar på konkurrerande bolag. Om flask-jäveln hamnar med svt framåt så känns det som om jag försöker vara märkvärdig och låssas som om jag jobbar där. Och vissa på mitt gym vet att jag inte gör det. Ganska raskt började vrida den åt andra hållet, men har kommit på att det nästan är ännu värre. Då tänker folk bergis att jag är en fd slö-tjockis som gillar att förnedra mig i tv. Jag föreställer mig att de försöker komma på vem av idioterna som var jag. Varje gång jag tränar tänker jag att jag måste göra någonting åt detta men av någon anledning glöms det bort fram till nästa pass då jag får lägga ner onormalt mycket tid och energi på att vrida flaskan så att ingen av sidorna blir synlig. Skitsvårt. Faktiskt. Tack för att jag fick prata lite om detta. Vissa förstår inte eller tycker att det är oviktigt.

"bristande konsekvensanalys"

det är mycket snack om "ny teknik", "mobbing på nätet", "normförtunning" och "bristande konsekvensanalys". I vanlig ordning var allting bättre förr och teknik är främmande och skrämmande.
Som om teknik, och för all del media, skapat en ny tid och en ny ras människor. Vilket jävla larv! Ingenting har ju egentligen någonsin hänt. Folk är som folk har varit i alla tider. Inget nytt. Egentligen rätt förvånande hur lite som händer med den mänskliga rasen. Allt som händer har ju redan hänt.

Rent fysiologiskt kan empatisk förmåga inte vara fullt utvecklad förrän i 20-årsåldern. Rent faktiskt innehåller män, tyvärr, testostoron. Rent biologiskt tycks människan sträva efter makt. Vi vill äta, föröka oss och känna oss trygga. Maslows behovshierarki. Et cetera.

Jag skriker om jag hör en enda jävla rektor eller hipp trendforskare till snacka om att "ungdomarna som lever sitt liv via daaaaatorn". Jag skulle vilja rekommendera alla tyckare i alla åldrar att studera lite..., hör och häpna, skönlitteratur. Folk i dag beter sig precis som folk gjorde för 100 och 200 år sedan. Om någon undrar vad jag tycker. Och läs gärna michaneks smarta krönika om pöbeln.

måndag 8 oktober 2007

mediaträning

sedan en tid tillbaka har jag, relativt framgångsrikt, valt bort kvällstidningar. Give or take en söndag eller två. Jag har även valt bort colorerad månadspress. Jag läser i princip inga tidningar på nätet och tittar aldrig på nyheter. För att slippa rabbla vad jag inte gör sammanfattar jag: min information hämtas ur svd, från slumpvis lyssnad radio och morgontv på fredagar. Jag vet inte om detta är det nya bra eller det nya dåligt. Om jag blir mer eller mindre stressad av att banta mitt medieintag. En sak är klar; det har lett till att jag, utan att hyckla det minsta, vågar påstå att jag absolut inte har någon åsikt överhuvudtaget om alex schulman eller kent.

Det känns som en vinst.

lördag 6 oktober 2007

alingsås

sms från min lillebror:
"e i alingsås... när man trodde man sett allt..."

torsdag 4 oktober 2007

ett riktigt lyft

via sms förkunnade michanek: den 3 oktober skall de bort! Och menade ögonlocken. Du sköna nya värld. Vilken renässansmänniska hade anat att en tid skulle komma då ögonlock önskades bort.
Av förklarliga skäl skulle ledsagning hem behövas. Lotten föll på mig. Jag har flexibla arbetstider och udda intressen.
- Är du nervös? frågade jag en vecka innan, en dag innan, en timme innan.
- Icke.
- Nu är jag nervös sa hon slutligen i väntrummet. Du kan kanske få följa med in?
Och ljus varde. Jag hade knölat ner böcker i hela väskan och förberett mig på en ytterst tråkig timme i väntrum. Nu tog det hela en oanad vändning.
- Kan man vara med? *försiktigt förväntansfullt höjt ögonbryn*
- Bara du inte kräks, svimmar eller är i vägen på annat sätt, muttrade läkaren.
Jag fick häcka lite i dörröppningen medan han lokalbedövade och satte små propplösare i miniatyr på sköna cecilias trött-ögon.
När ena locket var lasrat och knipsat glodde vi lite på varandra, dr peter och jag. Han högdraget, jag ivrigt. Jag tog ett steg närmare. Han låssades att han inte såg. När han lyfte muskeln i ögonlocket och letade fett att ta bort gav han mig en hastig blick och sa:
- Du är inte yr?
Jag skakade på huvudet så tyst jag bara kunde. Sen var isen bruten. Nådigt pekade han på platsen bredvid sig själv. Min plats. Jag fick även springa enklare ärenden.
När båda ögonlocken var borta uppstod en sakral minut. Där låg hon fridfullt i strålkastarljus och såg på något sätt ut som om ögonen var öppna fast bortplockade. På sidorna rann en liten tår av blod. Som skräck och konst samtidigt.
Jag kan inte med ord förklara hur coolt det var. Jag vill vara med på operationer varje dag! En ny hobby som förmodligen är över innan den ens har börjat. Tyvärr. Så vida inte...?
sara kan kan narvara vid mina operationer - inga problem!
ja
nej
pollcode.com free polls

...när det hela var överstökat och jag ledde henne till taxin sa hon förtjust:
- nu kommer folk att tro att du är min butch som spöat skiten ur mig!

måndag 1 oktober 2007

...och så tycker jag

att den röda tråden i usas slumpmässiga, fläckvisa insatser för demokratin blir allt svårare att följa!

i dag är det...

...internationella barndagen. Jag har inte fått några speciella direktiv om klädsel så jag ser ut som vanligt.