sedan min onda syster bea lämnat mig för att ta ett vitt år är träning ett, förvisso klent, substitut. En komplikation i min träning har dock tillstött. Fram tills för ett år sedan har jag varit benhårt övertygad om att vattenflaskor är engångsartiklar. Man köper dem och de varar i max en månad. Jag vet inte var de tar vägen sen, men jag tror att de bor i cyberrymden tillsammans med en mängd udda strumpor. Vad vet jag. För ett år sedan ändrades denna sanning. En väninna jobbade då på svt´s "toppform" ett flåshurtigt program där människor ska slussas in i ett hälsosammare liv. Genom detta berikades mitt liv med en vattenflaska prydligt märkt med svt på ena sidan och toppform på den andra. Denna flaska är med mig. Den försvinner aldrig och den dyker alltid upp punktligt till träningarna.
Det är inte fråga om att finna fem fel vad beträffar denna flaska. Jag försöker hitta ett jävla rätt. Hela upplägget är så skämmigt så jag vill dö. Inte minst eftersom jag gör timmar på konkurrerande bolag. Om flask-jäveln hamnar med svt framåt så känns det som om jag försöker vara märkvärdig och låssas som om jag jobbar där. Och vissa på mitt gym vet att jag inte gör det. Ganska raskt började vrida den åt andra hållet, men har kommit på att det nästan är ännu värre. Då tänker folk bergis att jag är en fd slö-tjockis som gillar att förnedra mig i tv. Jag föreställer mig att de försöker komma på vem av idioterna som var jag. Varje gång jag tränar tänker jag att jag måste göra någonting åt detta men av någon anledning glöms det bort fram till nästa pass då jag får lägga ner onormalt mycket tid och energi på att vrida flaskan så att ingen av sidorna blir synlig. Skitsvårt. Faktiskt. Tack för att jag fick prata lite om detta. Vissa förstår inte eller tycker att det är oviktigt.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar