mårten...

...en hjälte.
Jag känner mig plötsligt mindre ensam.

alla ska med!

alla ska svara på frågorna nedan. Hör ni det.
Vänner, bekanta, antagonister, kända och icke. Kom igen fegisar!
Oavsett om vi ses varje dag, eller om du aldrig sagt ett pip om att du läser.

Hej.
1. Vad pysslar du med om dagarna?
2. Hur länge har du läst min blogg?
3. Känner vi varandra / Har vi träffats? (Hur?)
4. Vilken är den bästa boken du läst i år?
5. Din favoritlåt just nu?
6. Vilken är din favoritblogg?
7. Beskriv mig med ett ord!
8. Önska något. Vad som helst!

jag dör av passiv leda

nittitalet ringde på mobilen och ville ha tillbaka sin it-pryl: hemtelefonen. Vem har hemtelefon idag? Och varför? Jag vet inte ens vad jag har för nummer hem. I min enfald trodde jag att det skulle lösas med hjälp av ett samtal. Men icke. Emedan mitt nummer är hemligt fick jag tre alternativ av den tränade apan på kundtjänst: skriva brev (alla älskar tydligen att få post), faxa från berört nummer (alla har ju en gammal fax skräpande i hemmet) eller fysiskt infinna sig på valfri teliabutik. Med giltig legitimation. Vilket jag tycker förtar en hel del av det hemliga med hemligt nummer. Nu sitter jag här på teliabutiken kungsgatan, sen 45 minuter, och beskådar människor gråta, skrika och utöva mer eller mindre lyckade självmordsförsök. Själv svälter jag och vill härmed gärna framföra en sista hälsning till mina nära och kära. - om jag inte hör av mig så beror det inte på abonnemangsbrist. Hos telia kan ingen höra dig skrika.

se upp för uselt hantverk

sitter med stigande genans och tittar på "se upp för dårarna". Mellan fingrarna.
Jag ser nästan aldrig svensk film. Eftersom svensk film helt enkelt är usel*.
Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig något så illa som detta. Vaihelvete? Uselt manus, urusla skådisar och såpaintrig. Att snoriga bergström håller sig bakom kameran har inte hjälpt ett jota.
Det måste ju finnas folk med talang i sverige. Någon ung människa som vet något? Kan vi ordna en dokusåpa? "Regissör - en talangjakt".

Nilspetter sa en gång att det inte görs några mästerverk inom svensk film helt enkelt eftersom det inte finns någon ambition att göra mästerverk.
Det stämmer.
Men man kunde ju önska att någon i alla fall hade ambition nog att skriva begriplig dialog.


*jag vill gärna poängtera patrik 1,5 som ett glädjande undantag just nu

2008 i sverige

Här kan man läsa en pesudoartikel om en programledare som kallat en idoldeltagare för "bögig". "Ser han inte lite väl bögig ut". Idoldeltagaren "tycker att det är jävligt dåligt". Anders Bagge tycker att det är ungefär som att säga att "men är han inte lite väl svart".

En upprörd läsare tycker att "hennes språk är på en 5 årings nivå som apar efter "ful ord" som mamma och pappa råkat säga högt. I vilket annat land som helst hade hon fått sparken omedelbart.".

Helt surrealistiskt emedan det hela liksom bygger på att bög är ett skällsord och något dåligt. Samtidigt som Bagges kommentar verkar syfta till att grabben faktiskt är homosexuell och då blir det hela än vansinnigare.
Det här händer mig ofta när jag läser kvällstidningar. Jag får liksom overklighetskänslor.

Förövrigt såg jag idol igår och kan säga att den grabben hade mått bra av en dos tillbögning. Så var tyvärr icke fallet.

håret

mitt hår fungerar ungefär som vissa mäns penisar. Det är helt bortom min kontroll och känns inte riktigt som en del av mig.
Om mitt hår vore en film skulle det vara japansk skräck. Om mitt hår vore musik skulle det var tysk industripunk.
Det är stort. Det är massor. Det är för mycket. Det växer som ogräs. Varannan månad tunnar jag ur det för att slippa vad jag kallar pyramidfrilla. Det är oklart om benämningen är vedertagen.
Det är lockigt, bråkigt och gör som det vill. Fram tills för ett par år sedan var det blont. Därefter har jag börjat göra slingor och färgat utväxt under parollen "jag var ju blond från början".
Redan två veckor efter färgad utväxt ser jag ut som ett polskt luder. Under sommaren har mitt hår växt en decimeter. Det hela är en väldigt dyr historia. Och jag HATAR att pyssla med hår. Hår ska vara långt, kunna sättas upp i svans och ska ta minimalt med tid.
I går när jag kom till min frisör tappade till och med hon hakan:
- jag har aldrig sett hår växa så där fort. Jag har aldrig ens hört talas om det, konstaterade hon.
När hon tunnat ur det en cm och kapat det en halv decimeter var hälften blont och hälften brunt.
Vi gav upp. Det kvarvarande blonda är nu brunt och jag har transformerats från polskt luder till...
...jugoslav...tror jag.

blink, liksom?

användandet av smileysar i alla givna sammanhang känns helt galet och onyanserat.
Och nu fick jag en som gjorde mig helt förbryllad.
Min styvmor och far har varit en vecka på kreta och ska spendera natten här innan de tar sig till bostaden norröver. För en halvtimme sen fick jag ett sms från styvmor:
"Vi landade nu;-)"
Va? Vaddå, blink?
Varför blink?
Punkt är väl det rimliga alternativet? Eller är det mig det är fel på?