håret

mitt hår fungerar ungefär som vissa mäns penisar. Det är helt bortom min kontroll och känns inte riktigt som en del av mig.
Om mitt hår vore en film skulle det vara japansk skräck. Om mitt hår vore musik skulle det var tysk industripunk.
Det är stort. Det är massor. Det är för mycket. Det växer som ogräs. Varannan månad tunnar jag ur det för att slippa vad jag kallar pyramidfrilla. Det är oklart om benämningen är vedertagen.
Det är lockigt, bråkigt och gör som det vill. Fram tills för ett par år sedan var det blont. Därefter har jag börjat göra slingor och färgat utväxt under parollen "jag var ju blond från början".
Redan två veckor efter färgad utväxt ser jag ut som ett polskt luder. Under sommaren har mitt hår växt en decimeter. Det hela är en väldigt dyr historia. Och jag HATAR att pyssla med hår. Hår ska vara långt, kunna sättas upp i svans och ska ta minimalt med tid.
I går när jag kom till min frisör tappade till och med hon hakan:
- jag har aldrig sett hår växa så där fort. Jag har aldrig ens hört talas om det, konstaterade hon.
När hon tunnat ur det en cm och kapat det en halv decimeter var hälften blont och hälften brunt.
Vi gav upp. Det kvarvarande blonda är nu brunt och jag har transformerats från polskt luder till...
...jugoslav...tror jag.