alltså...

...nyamko sabuni vill inte kalla sig muslim. Hon vill heller inte kalla sig feminist. Men vad jag kan förstå kallar hon sig gärna folkpartist.

hur gör man...?

...om man aldrig har kollat på våra bästa år, hur ska man då kunna få en resumé?

felsparad

jag är tillhör inte det stressade släktet. Jag gjorde förr. Och tröttnade fullständigt på det. Med åren har jag utvecklat en så ostressad stil att jag ibland misstänker att om jag vore lite mindre stressad skulle jag vara död.

Jag sover som en klubbad säl och kaffar runt genom livet som en fryntlig farbror. Men! Men de senaste veckorna har bråkat. Vissa nätter sover jag liksom inte. Jag dvalar. Jag ligger och blundar och är för trött för att röra mig men hjärnan vägrar stänga av. Allt registreras och förvrängs med den utmattades envishet. I natt försökte jag läsa, men ögonen föll hela tiden i hop så jag fick i stället blunda i mörkret och lyssna på min hjärna. Efter cirka 4 timmar frågade jag mig själv:
- varför kan jag inte sova?
Hjärnan svarade med enkel härlighet:
- därför att du har sparat dig själv som en jpg och klippt ut texten ur in design istället för att importera den.

Om en vecka går jag på semester. Det är en helvetes tur, vågar jag påstå.

bakom mina solglasögon

jag vet inte hur mycket energi jag lägger ned i att undvika folk. Det är ett evinnerligt flackande i och ur gränder för att slippa människor. De är så sjukt jobbigt att småprata. Jag lyckas aldrig hajja vad folk småpratar om. Och när jag hamnar i ett småpratande gäng verkar jag alltid efterbliven. När de har drivit samtalet framåt i sju minuter står jag fortfarande och fnular på ett sätt att bemöta den inledande diskussionen. Det blir liksom tomt. Jag vet helt enkelt väldigt lite om platt-tv-apparater och priset på paprika. Jag är inte heller med i facebook. Ibland är jag rädd att kalla någon hora på ren uttråkning eller börja prata om politik. Jag är rätt onödig som nätverkare och mår bäst om jag får vara i fred och ha så lite ansvar som möjligt.
I dag borde jag ha gjort en del research om resmål på solkusten, fakturerat och uppdaterat skarholmens hemsida. I stället har jag funderat på om det vore en lysande idé att klä ut sig i svarta solbrillor och blindkäpp. Undrar om man skulle märka att folk undvek en då? Kanske skulle alla bli lättade om de slapp prata med halvbekanta från lågstadiet eller krogen?
- Vikket jäääävla flyt! hon ser mig inte!
Typ.
Eller kommer de att komma fram och ta tag i axeln och säga:
- tjenna, kommer du ihåg mig, vi gick på samma teatergrupp -87, hur fan ere me dej?
Då vore det i och för sig rätt kul att ta av sig brillorna, skina upp och säga.
- javisst fan, ska vi ta en öl?

jag har tänkt som fan...

...hela morgonen och kommit fram till att carola häggkvist måste vara det absolut fulaste namn jag vet.

ett gott parti med äktenskapstycke

moderate utrikesministerns hustru stödjer denna smörja (tillsammans med andra intellektuella giganter som siwert öholm och paulo roberto). Det måste vara jobbigt för det gayvänliga ända-in-i-hejsan-partiet moderaterna. Ett annars så klassiskt sosseproblem; att ha en sån väljarbredd att de måste balansera som flodhästar på minerad slak lina. Och i morse hörde jag en sosse och en moderat bråka om LAS (lagen om anställnigstrygghet) på nyheterna. Sossen ville skrota skiten och moderaten var beredd att dö för att få behålla. Surreal. Hejdlöst kul. Jag ska fortsätta med mitt politiska oengagemang. Och bara principrösta för att reta folk. Och bara om jag inte är för bakfull.

månadens olle-tommy

min man är, som tidigare nämnt, intill förvirring lik tommy nilsson. I morse kom han hem bakfull och eländig från gävle där han, av oklar anledning, varit ute och partajat.
- Det var den värsta tommy-nilsson-kvällen någonsin, rosslade han trött vid hemkomsten.
Ett hundratal personer ville kelas och få autograf.
Kvällen peakade när en kvinna i 65-årsåldern ville kramas. När hon fick klart för sig att han inte var tommy nilsson ville hon kramas ändå. För henne var han tommy.
- ta det lugnt, lugnade hon honom, jag är inte pedofil.