2008-06-05

i dag fyller michanek år. Så där efter tretti är födelsedagar inte något man lägger ner överdriven iver eller energi i. Men jag måste göra ett undantag i det här fallet och uppmärksamma cecilia.
Michanek gjorde ett ganska blygsamt intåg sent i mitt liv - år 2002. I dag, bara sex år senare skulle hennes frånvaro utgöra utgöra kratrar i min existens.
Att älska cecilia är omedelbart och oerhört svårt.
Det går inte att värja sig, men hon gör det inte enkelt för oss.
För vi är många. Och vi är sålda. Och vi har det tufft.
Cecilia vill inte riktigt låta oss älska henne.
Hon är egen, von oben, sig själv god nog och har en enorm integritet.
Icke desto mindre hänger hon där, som ett par mysbyxor, runt mitt hjärta.
Hon tillhör de där få, de som briljerar i komplexitet.
Hon är naiv som ett barn, god som en hund, elak som oscar wilde, knivskarp som kristina lugn och har ett intellekt värdigt de lärde i lund. Hon vet inte vem britney spears är, men hon har god koll på adeln, hela den svenska kultureliten och litteratur.
Någon sa en gång: man får inte vara dum mot cicci. Vilket kan låta platt och lite infantilt, men det är sant. Man får verkligen inte vara dum mot cicci. Av den enkla orsak att hon aldrig är dum mot någon och att hennes hjärta är både stort och modigt.
Om jag var tvungen att byta liv med någon skulle det bli med cecilia. Hon har fixat det så oerhört bra för sig - lever på sina egna villkor och kompromissar sällan eller aldrig. Det är få som har modet att följa sitt eget hjärta fullt ut. Men det allra, allra finaste med cecilia är att hon alltid bryr sig om sina nära. På riktigt. Aldrig med klyschor och halvmessyrer.
I dag firar jag det faktum att cecilia lever.
Jag hoppas att hon blir gammal som gatan.
Här hittar ni hennes blogg. Som är en hel del utöver det vanliga.
Leve cecila. Hon leve.

- som ni säkert noterat har i alla fall staten, kungen och almanacksförlaget uppmärksammat cecilias dag och, tillsist, förstått att det behövs en röd dag efter tilldragelsen!