gud, stieg larsson och kvinnorna

när jag var liten ville jag helst av allt få prinsesskorv. Det fanns ingen. Bara jävla löjlig prinskorv. Jag vill också väldigt gärna ha en bild av den fina juicy fruit-tjejen med gul ros bakom örat. Det gick inte att få en bild av henne, men den snälla farbrorn i affären sa skälmskt att han kunde rita en fin pojke åt mig. Varpå jag blev sur. Alldeles för ung för att uppskatta pojkar. Med eller utan ros. Jag ville ha en flicka att spegla mig i.

Det är fruktansvärt svårt att vaska fram kvinnliga förebilder i smått och stort. Jag är plågsamt medveten om detta. Den ytterst lilla chans att få en amerikansk kvinnlig president har nu sjunkit till minus. Det är frågan om det kommer att ske under min livstid. Tänk om en av världens största opinonsbildare vore kvinna. Tänk! Det är större än man kan tro. Fast å andra sidan lyckas vi ju inte ens vaska fram en kvinnlig stadsminister i det jämställda sverige. Och alla jävlar verkar hata mona sahlin så till den grad att det blir väl inte blir av ens nu när cirkus-sosse äntligen förs fram av en kvinna.
Faktum är de flesta uppstickarna av honkön är avskydda. De hejas fram till en viss nivå sen är det tack, godnatt och du är en jävla alkis/tjuv/bidragsfuskare och ful.
Ibland tror jag att det är männen som är emot oss. Andra gånger har jag känt mig säker på att det är kvinnorna. Men nu börjar jag långsamt inse att det är gud som är emot oss.
Det kom precis till min kännedom att stieg larsson ämnade låta pengarna för de tre (färdigskrivna) första millenieböckerna gå åter i företaget så han skulle kunna författa på heltid. Stålarna för bok fyra (existerar som manus) skulle gå till expo.
Vinsten på bok nummer fem (förbannat oskriven) skulle oavkortat gå till kvinnojourerna i landet.
Så dör han.
Men va fan!? Det kunde ju ha blivit en hel del dollars på millenie no 5.
Så dör han.
Det är bara att konstatera. Vi jobbar mot alla jävla makter. Tveklöst.