gräsänkans klagan

något luktar unket där jag bor. Antagligen är det jag.
Fick för mig att jag ville äta keso och tog mig med tveksam balans till affären. På upplandsgatan blev jag stoppad av två finska fyllon som ville veta var systembolaget låg.
Det har alltså börjat synas på mig.
Nu sitter jag och glor på keson. Vet inte vad jag ska göra med den. Ris och keso låter ju till exempel som jättekonstig mat. Jag äter den nog ur burken.

Jag gillar att vara gräsänka. Man får exklusivitet på fjärrkontrollen, lyssna högt på vilken musik man vill och vara full och ful. Man får byta ut vissa eller alla måltider mot godis. Man får köpa rödmjölk.
Men nu vill jag inte vara en full godisätare längre. Jag vill att min kille ska komma hem och hålla ordning på mig.