
På de här tre veckorna hade hon helt glömt bort sin gudfar men skrattade hysteriskt över att se mig igen. Jag ska låta det vara osagt om det beror på att jag ser ut som en mupp eller om hon faktiskt är glad att se mig.
Hon hade även fått hår och lärt sig nya trix. Krypa och krypa jättefort. Plaska och vinka. Vilket, om jag ska vara ärlig, var lite samma gest.
Men det, för framtiden, vettigaste min övernormalt begåvade gudis lärt sig var att läsa min blogg.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar