februari ligger som en blöt hinna omkring mig och det finns egentligen inget som motiverar till varken intellektuell eller fysisk aktivitet. Det börjar bli löjligt att tala om en trist dag eller trist vecka. Det kan vara tal om en trist vinter, eller rent av ett trist år. Rent stilistiskt känns det rätt att avsluta med att konstatera att det varit ett trist liv, men det skulle vara hitte-på. Mitt liv har faktiskt varit helt sjukt kul. Förmodligen är det rätt åt mig och rent av poetiskt rättvist att det är sjukt trist just nu.I brist på egna idéer citerar jag snusmumriken. En ständig källa till kärlek.
"Jag kan inte nog betona faran av att ens vänner går och gifter sig. den ena dagen är man ett laglöst sällskap, äventyrliga kamrater som sticker iväg när det blir tråkigt, man har vad som helst att välja på... hela världskartan!!! --
-- Men så plötsligt, är de inte intresserade längre.
De vill ha det varmt.
De är rädda för regn.
De börjar samla på stora saker som inte får rum i en packning.
De pratar bara om små saker.
De tycker inte om att besluta sig plötsligt... och göra tvärtom.
Förr satte de segel, och nu snickrar de små hyllor för porslin.
O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar!"
- Snusmumriken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar