...förklara detta. Jag gör ett försök.
Det finns en sorts kvinna som jag vill visualisera. Hon bor ofta i en liten stad eller en förort. Åldern är okänd, men jag misstänker att hon ser ungefär likadan ut hela livet. Praktiskt kortklippt hår, varierande övervikt och funktionella kläder köpta (troligtvis på rea) i den där typen av "tantaffär" som man förvånat noterar att det alltid finns en kvar av i varje stad. Eller på postorder. Hon har ofta glasögon. Hon pratar aldrig om något speciellt. Aldrig något politiskt eller överhuvudtaget laddat. Hon använder ofta meningsutfyllnader som "joråsatte", "dårå" och "väl". Ofta läggs "tyckerjag" till på på slutet. Meningarna är sällan riktigt hela och slutar med punkt, punkt, punkt. Överhuvudtaget talar hon på ett sätt som uttrycker osäkerhet. Påståendena blir mer som frågor och hon kollar efter godkännande. Typ:
- Joråsatte, vi gick väl på bio, dårå. Å det var väl kul, tycker jag... Avslutas med att hon nickar liksom för att bekräfta det hon sagt.
Hon är alltid nöjd. Klagar inte. Tycker att människor är "tokroliga" och "härliga". Får hon för mycket utrymme skrattar hon gällt och fnissar nervöst.
Hon saknar inte självförtroende men det är begränsat till hennes områden. Ofta när det gäller att hålla ordning på olika sätt.
Hon är ganska vanlig. Jag stöter på henne lite då och då och tycker oftast att hon är harmlös och lite jobbig. I regel är hon gift och har något barn som hon utfordrar. Hon jobbar på ica, förskolan eller som föreståndare på något äldreboende.
Och grejen är; jag förstår inte riktigt skillnaden mellan henne och linda hammar.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar