Föremålet för min ömma låga är en toulouse-lautrec föreställande balett-flickor i grönt.
Med beundransvärd spelteknik glider hon in framför mig och vinkar med sig sin måttligt intresserade familj bestående av en man som eventuellt är död och två överviktiga barn.
Hon pekar med ett knotigt finger och utbrister:
- den är sååå veegas!
Denna analys slår mig som oerhört intressant. I bråkdelen av en sekund. Sen förstår jag att hon försöker säga degas.
Vissa dagar är tyngre än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar