sahlanderska byrån

jag och michanek är fin-fina spejare. Vi knäcker kluriga nötter hela tiden. Vi pratar ofta om att vi borde bli privatdetektiver. Vi är faktiskt bäst i världen. Det vi inte kan snoka upp är inte värt att veta. Det enda som stoppar oss är att ingen av oss har körkort. Vi vet inte riktigt varför det är så viktigt, men alla människor vet ju att bilspaning är en stor del av deckarens vardag. En universell sanning.
I väntan på en smidig lösning på problemet har vi fixat allt annat. Vi har skaffat ett namn - sahlanderska byrån - och vi har löst alla våra privata mysterier. Give or take... ...jag vet faktiskt fortfarande inte varför tilde de paula och martin timell är så oerhört populära eller vem som är vem av stadsministern och alfons åberg. Men de mer viktiga bitarna är lösta.
Men så idag!
Jag pratade med annica i telefon och jag förklarade ett mysterium jag och mische precis har löst.
- Icke, sa frk persson med eftertryck. Så här måste det vara...
Och ta mig fan, jag måste se mig besegrad. Hon hade rätt.
- Annica, sa jag högtidligt, vill du bli en av oss? Vill du inträda i sahlanderska byrån.
Det ville annica. Och vet ni; hon är inte bara tonårsmamma (mästersnok), hon har även körkort.
Ni kan få kalla oss dupontarna, om ni vill.

Jag tror att det bästa med att ha en byrå kommer att bli att packa sin portfölj varje morgon och komma fram till ett tomt skrivbord. Privatdeckare är de enda i världen som slipper ha dator på sina stora skrivbord. Där står bara en stor tung svart telefon med sladd. Och så får man lägga upp fötterna på bordet.
Sen är det bara att vänta in telefonsamtalen.
Nu kör vi. Eller, ja, annica kör.
Är det något ni vill ha hjälp med?