- hon är en o-e-r-h-ö-r-t stark kvinna.
För någon vecka sedan började jag uttala i ord vad jag alltid känt. Jag gillar inte inte uttrycket stark kvinna. Jag använder det aldrig själv. Efter att ha funderat på det en stund kan jag komma på tre skäl:
- normalitetsprincipen gör att det underförstådda budskapet blir: kvinnor är normalt sett svaga
- begreppet har helt olika betydelser för män och kvinnor. En stark man tar över 100 i bänkpress. Kvinnors styrka har något slags mental aspekt
- begreppet används ofta om kvinnor som gör saker på ett mer traditionellt manligt sätt. Och behöver dessutom inte nödvändigtvis vara odelat positivt
Den sista punkten är jag lite vag på eftersom jag inte känner mig helt säker på att det alltid är så, men rätt ofta handlar det om en kvinna som sätter karriären i första rummet eller en kvinna som har blivit lite hårdnackat kall. Medan jag skriver slår det mig att "en stark kvinna" ibland till och med betecknar någonting negativt. Jag förbehåller mig rätten att hålla mig vag på den här punkten. Vart jag vill komma är att den starka kvinnan aldrig är en arbetslös typ i förorten. Såvida hon inte har tre barn och cancer. Då brukar hon eventuellt kunna tituleras stark. Sjukdom förhöjer ens värde.
I min lillebrors afrikanska familjs språk har de samma ord för man och kvinna.
Det strular till sig när de ska prata engelska. Män och kvinnor tilltalas han och hon lite hipp som happ. Men det kan det väl vara värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar