grannfejden

ilsket stegade olle in efter kvällens sopslängning.
- Vikken jävvla idiot (läs på göteborska)! Nu e de nån jävvel som har slängt en svart sopsäck utanför soptunnorna. Och! (argt finger i luften) den har gått sönder! Det e skräp över hela gårn. Och! (hel hand argt upp i luften) den jävveln har slängt batterier!
Jag ser hur min drömprins - uppsalas hetaste ungkarl, charmören och partygeneralen - inför mina ögon förvandlas till husets sura gubbe. Ack ljuva medelålder.
Surt förkunnar han:
- Jag kan inte se sånt här. Jag måste ut och plocka upp skiten.
Sen kommer han av sig.
- Fan. Tänk om de ser mig och tror att det är jag som har slängt olovliga sopor. Sara, hur ska jag göra?
Jag kan inte svara av oro att börja skratta eller gråta.
Han ringer ordföranden i brf och efter ett visst muttrande återvänder han till mig och gastar:
- 4000! 4000 spänn kostar det föreningen att kasta extra sopor!
Han försvinner ut på gården iförd plasthandskar och återvänder. I triumf.
- Nu jävlar! Nu vet jag vad hon heter! Margareta Jansson. Jävla kärring!
Nu ler jag. Och frågar:
- Och vad hade du tänkt göra med den informationen?
Där och då går det upp för honom.
- Eh, stammar han, jag kan väl gå upp och hota henne med stryk?