reinvention

jag och min man beskrivs nog bäst som två enheter under samma tak. Efter tretton år tillsammans har vi knappt några gemensamma vänner, inte ett enda delat intresse och vi semestrar rätt sällan ihop.
Redan första natten kom jag på varför. Orsakerna stavas: A-C och T-V. Jag är en frusen själ som avskyr tv som inredning.
- Dessutom blir mina slemhinnor irriterade av AC, proklamerade jag så fort vi hittat boende.
Klockan 4 på morgonen väckte olle mig med ett rabiesliknande utseende och menade sig vara "på allvar döende av värmeslag". Sen fick jag sova fullt påklädd. Hemma är tv bannlyst i sovrummet och olle beter sig alltid som ett barn i godisregn när det hänger en tv framför semestersängen. Allt detta hade jag verkligen glömt men påmindes varje natt när jag frostnupen väcktes av reklam för häftmassa på gapig grekiska.

Å andra sidan hade några + också fallit i glömska.
Min man är fantastiskt stor, lång, stark och en given ledarhund. Fruktansvärt tryggt och enkelt att göra saker med honom.
Han pratar nästan uteslutande svenska. Och med framgång av sällan skådat slag. Jag har hört honom tala svenska (nåja, sjötofta-mål i alla fall) i usa, i grekland och på jamaica. I spanien, brasilien och thailand. Det är helt fantastisk. Alla förstår honom mycket väl. Jag har med tiden kommit att betrakta detta med ett nästan vetenskapligt intresse.
Han klarar sig helt själv och beger sig gärna ut på ensamvandringar som resulterar i fyllor, bekantskap med udda existenser och kul historier. Medan jag får ägna mig åt min favorithobby - folkskygghet.