min adoptivsyster är en makalös säljare. Hon befinner sig alltid på rätt plats i rätt tid. Typ solarier på 80-talet, ergonomisk kontorsutrustning på 90-talet och mjukvara 00. Mest intressant är att hon, innan hon hoppade på solarieprylen, är utbildad tandsköterska.
I dag åt vi avskedslunch i solna. Hon är nämligen på väg att börja sälja fastigheter utomlands. Jag var väldigt upplivad av själva solna-prylen. Ett riktigt äventyr längs blå linje. Jag var både road och rädd. Förorter skulle kunna bli en hobby.
- Men hurihelvete ska du kunna hälsa på mig i fortsättningen, suckade sis, om du tycker det är en stor grej att åka till solna!?
Fast det tyckte jag var konstigt: till arlanda hittar man ju!
Vi käftade om detta en stund.
Och diskuterade ett hejdlöst roligt år vi hade när vi bodde ihop i hennes lilla etta tillsammans med två katter och envisades i omgångar att släpa hem varsin kille som hette mackan.
Men säg den glädje som varar. Plötsligt högg hon:
- Nåååå (uppfordrande) får jag se på tanden nu...
Jag gapade lydigt.
- Men vad har de gjort, ylade hon. Hur ser den ut!? De har ju stoppat in en knubbsäl!
Hon kan gott å väl dra från landet. Jag kan adoptera knubbsälen till syster istället.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar