$

när jag misstrivs i min tillvaro brukar jag typ åka till uppsala eller fagersta eller så. Liksom för att markera att det kunde vara betydligt värre. De senaste månaderna har jag känt mig jävligt pank och har därför dragit mig till minnes fattighistorier från mitt minnes djupaste gravkammare.
I början av 90-talet lämnade jag stockholm och ett inferno av dekadens för att leva lite mer ordnat. Med en hundring på fickan flyttade jag in i en lägenhet i de gamla arbetarkvarteren i uppsala. Utan dusch men med viss charm. Jag hade ordnat ordentligt vuxenjobb på dagarna och lite exter på krogen. Vuxenjobbet var i form av utbildare i journalistik på mediegymnasiet. Första dagen på jobbet var en fredag. Jag minns det eftersom jag hade pengar så att jag skulle ta mig EXAKT till och från jobbet med buss. Sen skulle det ordna sig med drix eftersom jag jobbade helg. Dagen kretsade kring att verka vuxen, fundera på om jag skulle passa i page och liknande främmande och obekväma aktiviteter. Framåt eftermiddagen skulle det fikas i lärarrummet. Mannen jag delade kontor med cirklade runt i oklart ärende och landade till sist där jag satt med några, för mig obekanta, kollegor. Det visade sig att hans ärende var att samla in pengar till någon sorts gunnar som skulle sluta. Bara 20kr. Vilket var lustigt emedan jag ägde just den summan. Just på kronan och inte ett öre till. Hela buss-slanten. Och nu fick jag lära mig något mycket viktigt om mig själv; hellre än att medge att jag som vuxen person inte ägde en spänn offrade jag min sista tjuga på gunnar. Och gick hem. Cirka 7 km. I regn. Än i dag vet jag fan inte vem gunnar är.

Jag utmanar michanek, jowe, benny, elias, colette, egon, mina lyten, miss a, annica och kentson på fattighistorier! Förgyll min dag! Själv ska jag på försäkringsmäklarmöte.