onsdag 23 april 2008

shaaalaaalaaalala

jag har rätt många tjejer runt omkring mig som berättar att de är pojkflickor och att de alltid i hela sina liv bara haft killkompisar. De "trivs inte riktigt med tjejer" och "tjejer gillar inte dem". Jag får väl anta att jag utgör något slags undantag. De här brudarna fyller mig alltid med respekt och lite förundran. Jag själv har nämligen i hela mitt liv varit lite rädd för, och framför allt rätt irriterad på, män och pojkar. De gör mig oftast till en trist typ.

Mina tidigaste minnen i livet härrör sandslott som byggdes i timmar, teckningar jag petade med i evigheter för att inte rita utanför och prydligt plitade uppsatser. Inte helt sällan avbröts detta fokusjobb av att janne, freddan och gänget kom förbi och hoppade på, rev ner, körde en klubba genom, förstörde, rev sönder och ritade den klassiska standardkuken över alltihop. Och därefter de förnedrande tårarna. Allt jobb i onödan. Och den känslan har bara fortsatt.
Det byggs hus, det föds barn och det skrivs böcker. Knappt är det upprättat förrän en grupp män drar förbi, spränger, våldtar och eldar upp. Shaaalalala.
Allt jobb i onödan.

Det känns på något sätt som om jag borde be om ursäkt för dessa tankar, men fattar inte riktig varför. Kanske är det för att det alltid kommer någon viktig-petter och säger; "men alla män är inte så". Det vet jag väl. Men jag talar om känslan. Om symbolvärdet.
När jag har att göra med män är jag alltid lite på min vakt. Rätt som det är smäller det. Man planerar, skissar idéer, samlar på porslin. Pang, blam! trasigt och omkullkastat. Toppat med en ritad kuk. Shaalalala.
Rätt tidigt i livet upptäckte jag att det är dumt att ta ögonkontakt med främmande män i offentlig och privat miljö. Rätt sent upptäckte jag att jag begränsar mig i sällskap med män. Jag är sedan så lång tid tillbaka på min vakt att jag jobbat upp en helt egen fristående person som jag skickar ut i umgänget med män. Den personen håller benhårt på sina papper och värdesaker och saknar därmed fullständigt spontanitet.
En jävla trist människa helt enkelt.


*autentiteten brister emedan en pojke riktat pitten uppåt