kalabalik på kondis

en gång hörde jag nils-petter sundgren svara på frågan "hur kommer det sig att det bara tjatas om bergman på internationella filmfestivaler och varför kommer det inga nya svenska mästerverk?".
Nils-petter svarade: helt enkelt eftersom ingen aspirerar på att göra några mästerverk längre.
Det är symptomatiskt för sverige tycker jag. Ingen aspirerar på att göra mästerverk. Oavsett vi talar om vården, kulturen eller politiken. Ingen vågar sikta högt av skräck för magplask och att bli anklagad för att vara pretentiös. I stället sysslar de flesta med någon form av feelgood-projekt som inte kan misslyckas och heller inte...

Ett undantag utgörs av Lars Norén. Han satsar högt. Och hissas och hyllas. Sågas och slaktas. För detta gillar jag honom. För att han vågar.

Jag har, naturligtvis, inte hunnit läsa hans dagbok - de anteckningar som fått kultursverige att gå i taket. Så vitt jag förstår handlar boken avsevärt mer om lars norén än om andra. Det så kallade förtalet av kultursverige upptar tydligen relativt liten spaltyta. Jag menar, hey, en hel del författare har på senare tid byggt hela romaner på förtal, skvaller, åsikter om tredje part. Allt nog; jag är lycklig att denna man, som faktiskt aspirerar på att göra mästerverk, får en hel del uppmärksamhet i media. Icke desto mindre saknar det proportioner. Hur många berörs egentligen av Lars Norén? Hur många vet ens vem han är? Pöbelns ointresse för norén motsvaras endast av hans egen rädsla för den förhatliga flocken. Orsaken till uppmärksamheten ligger, så klart, i att Norén föreställer sig expressens kulturredaktion som helvetet och namnger journalister och skådisar som han tycker extra illa om. Och nu biter media ifrån och låssas som om det är av vikt för sverige. Så jävla löjligt. Har inte diskussionen redan avhandlats på stureplansnivå? Och då funnits ha fått för stort utrymme? Min fd svärfar hade ett fint uttryck för de här situationerna;
"kalabalik på kondis".
Det är målande tycker jag.
Jag ska köpa och läsa "en dramatikers dagbok" och får kanske orsak att återkomma i ämnet. Men först ska jag ägna mig åt en större kulturell happening. Ipoden är tankad med HARD CANDY och långpromenad för inlyssning väntar.