för en tid sen gick en dokumentär om rågsved på svt. Man fick lätt intrycket att rågsved leder till fattigdom, narkotikaberoende och ond bråd död utan att passera gå.
- var ligger rågsved, frågade jag michanek.
- det ligger söder om stan, det är så, de dåliga områdena ligger alltid söderut. Så är det i alla länder, förkunnade oraklet cecilia.
Men där upphörde hennes kunskaper.
Vi funderade på om det kunde vara så illa som det framställdes och kollade lite planlöst på bostadsrätter till salu. Till sist enades vi om att ett studiebesök var på sin plats.
- var för faan, försiktig varnade min man, som aldrig haft några problem med att släppa i väg mig varken till brasilien eller seven-eleven vasagatan.
Cicci föreslog att vi inte skulle bära smycken.
Det skulle visa sig att rågsved låg betydligt närmare än jag anat. Cicci ville hitta den berömda "slänten" där ungdomarna söp och knarkade på 70 - 80-talen. Jag försökte förklara att vi nog inte kunde förvänta oss några heta erbjudanden utan försökte istället intressera henne för en fika i rågsved centrum.
- finns det konditorier i rågsved, svarade hon misstänksamt med rynkad panna.
Det fanns det och vi ratade.
I stället shoppade vi ramlösa i turkshoppen på torget. Jag kom på mig själv med att var överdrivet trevlig mot tjejen i kassan. Samma sorts överdrivna artighet jag ibland levererar när jag är utomlands och vill "göra god reklam för sverige".
En insikt som gör mig till idiot i ordets djupaste bemärkelse.
All likhet med semester upphör också därmed.
Rågsved var grått, trasigt och öde. Dess innevånare var grå, trasiga och ödsliga. Odresserade kamphundar och unga individer med den typ av fetma som endast undernäring kan ge.
Framför allt fanns en doft av rädsla som en utspilld parfymflaska på trångt utrymme.
Jag hade nog föreställt mig att jag skulle finna en pittoresk del av rågsved, en nypa mångkulturell färgprakt, någonting som kanske kan kallas shabby chic.
Men rågsved var bara dött, kallt och ont.
Ett komplett jävla misslyckande för sverige.
Vi köpte en lakritspuck och åkte till söder och fikade.
Dokumentären hette förresten "vi som överlevde rågsved". Och titeln förefaller mig inte längre melodramatisk.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar