min blogg är ingen jävla demokrati

vill du få en fullt rationell vuxen människa med humor och distans att gå i taket av ilska?
Säg efter mig:
- barn är fördjävla ointelligenta. Det är skittrist att diskutera med dem. De vet inget om balkan.
Jag lovar: folk blir vansinniga.
Barn skämtar man inte om.
Och detta skulle jag förstå om jag hade egna har jag fått veta.
Jag har i hela mitt liv aktivt valt bort barn. (I dag kan jag tänka mig att passivt välja dem.). Jag gillar dem, men är inte överdrivet intresserad. Och en sak har världen låtit mig förstå: kom för faaaan inte och snacka om barn om du inte har några själv. "Du får se sen när du har egna".
Om barn per definition innebär att jag förlorar min humor så tänker jag absolut välja bort dem helt och hållet. För tid och evighet.
Det är dessutom y-t-t-e-r-s-t märkligt att barn är den enda företeelsen som fungerar enligt "har du inte egna får du inte ha åsikter". Det är kretis och pletis absoluta rättighet att ha åsikter om sjukdomar, juridik, rättspsykologi och journalistik utan att vara varken läkare, jurister, psykologer eller journalister.
Men "vi som själva är föräldrar kääääännner med englas mamma". Andra tillskrivs ingen som helst empati.
Det enda som kommer i närheten är att man inte får ha en åsikt om usa om man inte varit där. Däremot alla andra länder. Kanske finns det en parallell där. Kanske inte.

Jag passar på att nyttja detta forum för att påpeka annars onämnbara saker med barn-föräldrar som provocerar mig till vansinne. Och om någon kommenterar med du-vet-vad kommer kommentaren att raderas. Min blogg är ingen jävla demokrati.

• Barnspråk. Varför? Kanske finns det någon populärpsykologisk tes som säger att barn känner sig tryggare för att vuxna säger "naaaaaaaw, tå tööööt". Men varför börjar vuxna prata så med varandra också? Jag drabbas av en sådan fruktansvärd sekundärskam när jag hör det.
  
• Alla jävla förklenande förnedrande förjävlalöjliga namn som uppstår: "lillkillen", "grodan" och prinsar och prinsessor i parti och minut! Det är jävla förminskande att tvingas heta skruffs hela livet och pinsamt icke-kreativt att skriva "nu har vi två prinsessor" till vänner och bekanta.
• Sedan ungen blev stureplans hetaste accessoar tvingas man ständigt lyssna på "jag ska leva preciiiis som vanligt när jag fått barn. Preciiis som innan". Varför då? Varför skaffar man barn om man ska leva precis som innan? Skitlöjligt rent ut sagt.
• Pappor med barn är oftast galet osexiga. De pappar omkring i omatchande träningskläder och flipflops. Hanterar ungen med vänster och mobilen med höger. Och är i vägen.

Japp. Det var det. Nu känns det bättre.
För övrigt tappar jag fotfästet komplett när folk säger sig: "gilla barn och djur". Det går rykten om att en kvinna från uppsala en gång skrev det i ett cv. Fruktansvärt obehagligt.