jag är i en hopplös pajasperiod. Jag vet inte om det är våren. Kanske är det det sistlidna året - kantat av nykterhet, jobb, ond bråd död och sjukdom - som är boven.Jag är, hursom, helt i ofas.
Alla runt omkring mig brottas med relationsproblem, barnproblem, sjukdomsproblem, ekonomiproblem. Och ett par onämnbara problem. Och stress.
Själv är jag hopplöst, skamlöst glad och övertramsig. Jag vill bara gå på dansaerobics, dricka vin, skvallra och dra dåliga vitsar.
Jag flirtar med allt som rör sig (till och med min gamla vanlige man) och bjuder mig själv på rosévin till lunch.
En tramsig anna-sara är, erkänner jag, bland det ihärdigt jobbigaste som finns. Jag liksom tröttnar inte. Övervarv på övervarv. Och ett ärevarv till jupiter.
Jag borde, naturligtvis, jobba. Jag förstår. Men det är helt enkelt inte mänskligt möjligt. I morse borde jag ha jobbat vidare med kursmaterialet jag håller på att producera. I stället gick jag till frissan och ägnade ett par timmar åt fika och godis. I skrivande stund borde jag färdigställa ett par menyer och uppdatera en hemsida. I stället lägger jag ned ett enormt arbete i att spinnande över luren övertala min man att strunta i träning för att dricka sprit.
Jag sitter även och hittar på elaka serieteckningar och nidbilder över mina vänners dystra allvar. Och fnissar hysteriskt.
Gud! jag är en skön ond kvinna. På väg att bli full.
Och sommaren har bara börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar