sisyfos

sedan i går går jag runt med en vag ångest som gjort sig diffust påmind som ett obehagligt minne från landet full som en kastrull.
Nu kom jag plötsligt på vad det var!
En otäck tant som var med i nyhetsmorgon söndag dök upp ur mitt minnes djupaste gravkammare. Hon var fotterapeut. Jag minns henne som tysk, men det kan vara ett psykologiskt felslut.
Det är inte tanten i sig som framkallat vag ångest, det är något hon sagt. Och nu när jag kommit på vad det var hörs ekon av skrik i vasastan med omnejd.
- man måste smörja in fötterna varje dag!
Nej, nej, nej, nej, nej!
Ännu en jävla sak som måste göras varje dag.
Jag har fortfarande fullt upp med tandborstningen.
Det är så jävla mycket som ska göras varje dag. Om och om igen. Jag ser aldrig något slut. Och hela tiden utökas listan: bädda, borsta tänderna, klä på sig, smörja in fötterna, jobba, betala räkningar...
Det är så fruktansvärt tråkigt och enformigt. Börja om från början.
Kan inte den jävla sängen hålla sig bäddad och den förbannade hyran fortsätta att vara betald!?
Tysksvin.