wes andersons the darjeeling limited är som att kunna se musik eller känna på färg. Jag vill gråta och skratta men filmen vägrar spela på så simpla effekter. Jag pendlar i stället mellan värmande lyckorus och en känsla av smärta så jag går sönder. Allt ackompanjerat av peter sarstedts pärla "where do you go to my lovely". Poesi. Kärlek. Lycka.
Gå och se den. På bio. Inte ladda ner. Se så. Schas iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar