tisdag, förkyld, eventuellt svenne

jag är förkyld. Jag är aldrig sjuk. Det är fem år sedan jag var förkyld sist och jag erfor en viss förtjusning när jag började känna mig febrig och tjock i halsen i lördags. Att ha feber är något slags lättnad. Man orkar liksom ingenting. Bara ligga och softa och glo på tv. Somna, vakna, äta. Det är inte ens någon mening att få dåligt samvete över saker som är ogjorda.
Jag har nästan längtat efter att få vara lite sjuk.
Jag bedrev soffläge även under söndagen. I gårmorse kastade jag mig upp, startklar för en arbetsvecka. Men se där var det stopp. Kroppen stretade i mot och jag ville skrika när jag svalde. Och exakt här upphörde förkylningen att vara trevlig. Jag behöver ju jobba. Jag har inte tid med detta.
Jag vet att ingen gillar att vara sjuk, men jag vill påstå att jag är ovanligt olämpad till sjukdom. Jag förstår varför jag aldrig är sjuk. Det klär mig inte.
Jag tänker aldrig mer bli sjuk. Basta.

En kommentar från elias har fått mig att fundera över begreppet svenne. Han spekulerade i om jag var svennig emedan han anade viss rädsla för svennighet från min sida. Att rädslan var svennig i sig. Själv har jag alltid trott att jag är eoner från svennighet, men det kanske jag inte är. Enligt wikipedia är svenne en medelsvensson och definieras: "Medelsvensson är en benämning på en genomsnittlig svensk invånare, och används inom statistiken när man beräknar normalvärden. Till exempel för inkomst, boende, sociala förhållanden, resande, fritid, etc...".
Om jag orkar ska jag kolla upp detta. Fan, statistik är jobbigt tycker jag. Kan någon kolla upp vad som är normal inkomst, boende, sociala förhållanden, resande och fritid för en 39-åring åt mig? Jag avskyr research.

fia woods, som jag inte träffat sedan tidigt 2000-tal, bloggar från nya zeeland. Eftersom vi är usla på mejlen båda två är jag glad över lite blogg-rapporter.