tala så man fattar

hyllmeter har skrivits om vårt språkbruk och vad, när, vem, hur. Jag gör inget anspråk på att kunna förnya och, eller utöka dimensioner...men! Två saker som gör mig vansinnig är över- och underord.
Det ena härrör främst våra medier. Det andra vårt jävla nätverkande, vår diplomati och möjligen vårt kön.
Överord: attack, chock och katastrof. Jag antar att ni anar vart jag vill komma. Kanske skulle man kunna kalla det rubrikord. Och kanske är det löjligt att racka ner på ett så gammalt, uppenbart och uttjatat fenomen, men det kan inte vara vettigt att tänja på språket på det här viset. En chock kan vara:
- att se en naken människa
- att våldtas
- det som inträffar när kicki danielsson äter

En katastrof står att möta i a. semestertrafiken b. i medelsvenskens ekonomi efter jul c. i burkina faso.

Du vet att du blivit utsatt för en attack om du sett schlagerfestivalen på tv, röstat i idol eller vid väpnat rån.
Finns det en poäng i att skilja mellan små olyckor, stora olyckor och katastrofer?

De små orden återfinns i allmänhet vid finare middagar, ofta i politiken alltid i statliga institutioner. I synnerhet i kvinnors samtal och hos vuxnas tilltal till barn. Jag talar om orden som förminskar, mystifierar och tar udden av.
- när pelles mamma fick veta att hon blivit bedragen och bestulen blev hon lite arg. Och ledsen i ögat.
- jag kan förstå er båda två. Det finns en poäng i båda sätten att se det.
- jag tror inte på gud, men jag tror på "något".
- lite så är det.
- man kan i alla fall hälsa.
- han har inte gjort mig något.
- det är upp till var och en.
- frihet, jämlikhet och lika lön.
- alla andra gör ju så.
- feminism som jag tolkar det...

Betänk också att ett nej faktiskt nästan aldrig är ett nej.
Säg inte emot. Kolla själv. När du säger ja till något är allt ok och passerar. Säg nej, och hela världen kommer försöka övertala dig. Vi måste gå kurser för att "lära oss att säga nej". Och när det är förbannad folkomröstning om något fortsätter vi att ha folkomröstning till vi röstar ja, enligt utmattningsprincipen.

Betänk nu att hjärnan inte förstår ord. Hjärnan vill ha bilder. Försök göra dessa över- och underord begripliga. Ge dem ett visuellt innehåll. Och stryk alla nej.
Kalla mig löjlig men språkbruket riskerar att göra oss till värnlösa dumskallar. Jävla expressen.