i morse slog jag på tvn och belönades med zlatans 3-2-mål mot parma och påföljande glädjefnatt där han brottade ner mancini med en kram.Jag blir tårögd.
Zlatan måste vara en av de mest komplett coola människor som existerat. Det är det zlatan gör med människor - han når fram. På det ena eller andra sättet. Förr eller senare.
En sen natt under em-2004 vaknade min bror av ett vrål på gatan:
- zlaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaackkkkeeeeeeeeeeeeeeeeeee!
Det var en lyrisk alkis som drabbats av fotbollsfeber. Inte en chalalala-kille utan en trött uteliggare som levde upp.
Jag blir lycklig bara jag tänker på det.
Min sambo, och många med honom, föredrog länge att snarare hävda zlackes brister än fördelar. Ja, visst är han en rasande skicklig spelare men han är för ego, för hetsig, men, men, men...
Det var som om han straffades för att vara den första 80-talisten som blev känd. Fri från generation x´s kollektivtänkande och jante.
Men till och med de tjurigaste gubbarna har fått ge sig. För zlacke är coolast. Han är snygg, bäst och levererar när det gäller. Så bara är det. Inte bara på plan. Även privat tycks han vara en egensinnig sköning. Altid rätt. Rätt klädd. God integritet. Gift med en äldre kvinna som inte fläker ut sig i media. Och alltid lika skönt egen. Alltid passbar. Aldrig anpassad.
Jag hjärta zlacke lika med sant.
Det var nog det enda jag hade på hjärtat idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar