albatrossen tröstade mig igår med att jag inte är folklig. Jag hade det på känn, men det var ändå skönt att få det bekräftat.
Sen upptäckte jag att jag, trots allt, har en rätt god uppfattning om vem jag är. Jag känner mig i alla fall rätt trygg i min uppfattning om mig själv som en sur lätting med en släng av aspergers.
Vad värre är, är att jag inte har en susning om vad jag är.
En gång försökte jag lägga in mitt cv på en sight. Det gick åt helvete redan på sidan ett. Jag vet faktiskt inte alls.
Och det är rätt viktigt har jag upptäckt. Den klassiska frågan "vem är jag?" har med tiden bytts ut till "vad är jag?".
I lördags fördrev jag ett par timmar med en ny och en gammal bekantskap på nybergs café. Jag sa något om min avsky inför att bo i hus emedan det, enligt lag, alltid blir snöstorm precis natten innan man har ett viktigt möte och måste kliva upp klockan fem för att skotta sig ut.
- Vad gör du, då? frågade den nya bekantskapen.
Av erfarenhet har jag lärt mig att det korrekta svaret inte är "fikar med dig". Svaret avser alltså icke rapport i presens om den faktiska situationen. Svaret avser en yrkessituation.
Frågan gör mig helt perplex. Varje gång. Jag vet inte vad fan jag gör. Alls. Jag har faktiskt inget svar. Ibland svarar jag "ingenting", men då blir folk så nervösa och stämningen så minus att jag har upphört med detta.
Jag har typ tre-fyra olika utbildningar, och jobbar med typ tre-fyra olika grejer.
Och fortfarande vet jag inte med säkerhet vad jag vill syssla med på rikt.
Jag är så galet avis på alla som redan som barn sa: "när jag blir ögonläkare (inte om - när)...
...och sen gick och blev, just, ögonläkare. Det är magiskt.
Jag tröttnar på människor, relationer och arbetsuppgifter på en pisskvart. Jag har noterat att andra människor skapar sig hem och familjer. De studerar lägenhetsannonser och resekataloger på det sättet jag knarkar utbildningskataloger. Och letar jag någonsin efter något som skulle kunna knyta ihop kommunikation, organisation, pedagogik och kroppsterapi? Icke.
- Nutrition vore kul! eller kanske lite portugisiska!?
I mitt nästa liv ska jag bli matematiklärare eller målare. Notera eller. Inte och.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar