Om jag inte kammar till mig och offentligen avblåser den här uridiotiska utmaningen så är denna blogg död. Och jag är inte riktigt redo för detta.
Således är utmaningen härmed över och jag unnar mig fortsatt privatbloggande om mina laster, irritationer, ångestar och tillkortakommanden på denna plats.
Vintern har gått i sjukdomens, dödens och eländets tecken men det var då och nu vänder det. Ska vi säga så?