Stoppåbelägg

Han kom nästan på dagen, grabben. Två dagar före beräknat förlossningsdatum och samma dag som mitt yngsta syskon blev 18 tyckte han att det var läge för en ny omgång ungar - ödet har beslutat att det alltid ska finnas barn i vår släkt. 4, 2 kg tung och 54 cm lång. En riktig fighter, stark som en häst och helt opåverkad av en utdragen krånglig förlossning. Och han är så fin, så fin.

Själv är jag hopplös, hormonell och känslomässig. I dag har jag gråtit över att jag inte har fixat någon bra fars dag, att jag inte kan transportera mig så långt och att det därmed bara fanns fula rosor och åt att jag lämnade baby Nim för första gången. Och ett par gånger av okänd orsak. Jag föll också i tårar över att ett russin i lussebullen lossnade. När jag lämnade hemmet i 20 minuter visualiserade jag darret han får på underläppen precis innan han blir ledsen och då bryter jag ihop vid tanken att jag inte kan skydda honom från allt.

Kort sagt: jag behöver sättas på en dos Tilde, Jide, Idergard, Kongo, vita män, 40-talister och en lördag med golfare innan jag kan tillåtas blogga igen.
Jag återkommer när jag blivit mitt gamla taggiga jag igen.
Hasta la vista.

Tisdag 3 november 2009 - rastlös

Mina föräldrar är produktiva frögurkor och har förökat sig relativt mycket och länge. Inte med varandra dock.
Mamma ynglade av sig sista gången vid 45 och pappa slutade vid 50. Således har vår familj fått lite störd uppfattning om normal familjebildning. Jag fick oväntad fart när jag insåg att jag skulle fylla 40. Min yngsta lillebror, 22, mötte nyheten om min graviditet med ett förvånat: jag hade aldrig trott att du skulle skaffa barn först av oss!

Min yngsta syster fyller 18 i morgon och jag inser att jag har tajmat det här fint. Jag får barn när båda mina föräldrar precis gått i pension och antagligen nästan på dagen då min yngsta syster blir myndig. Cirkeln är sluten. Man skulle kunna tro att det hela är på flit.

I dag har omisskänneliga tecken på att något är på gång startat. Jag vet inte riktigt om det innebär i dag eller om en vecka, men något är görningen och jag vankar rastlöst omkring och letar efter en ångra-knapp och försöker ignorera smärtan som jag någonstans i bakskallen förstår är "light". Jag gillar inte riktigt att jag inte har en aning om vad som väntar. På 40 år hinner man bli ett kontroll-freak av rang.

Hemmet är fyllt av märkliga saker som jag inte vet hur jag ska relatera till - en barnvagn i hallen, en skötbord i förrådet och i sängen har vi grabbens snuttefilt så att den ska ta lukt av oss. När jag väckte Olle på hans 44-årsdag i söndags hade han gosat in den mellan hakan och halsgropen. Jag har inte riktigt hämtat mig från den synen än.

Köket börjar bli klart och i dag kommer en hantverkare förbi och sätter upp lite tapetbitar. Det vore rätt typiskt om det hela slutar med att jag får åka till BB med en hantverkare - ett slags poetisk rättvisa.

Dagen i bild - och jag bjuckar på magus colossus.

En fråga om balans

Om någon har missat det, så gillar jag inte riktigt att vara gravid. Eller alls faktiskt. Jag skulle hellre vilja bli farsa. Helst av allt ville jag adoptera ett barn, men hela upplägget på våra liv är aningen för bohemiskt. Vår ekonomi pendlar, vi är inte gifta, vi jobbar oregelbundet och...tjaa vi funkar helt enkelt inte i adoptionsmallarna. Som så många andra. Men knulla får man. Tydligen.
Jag vet en hel del trevliga människor som på olika sätt inte passar i mallen för adoption - bögar, flator, ensamstående, fattiga, halta och lytta - som hade blivit alldeles utmärkta föräldrar.
[- Jepp, jag tar på mig att vara enväldigt smakdomare i frågan.]
Jag vet också ett gäng människor med långvariga äktenskap, fasta jobb, schemalagda aktiviteter och politiskt korrekta åsikter som blir rent förfärliga föräldrar.
[- Jepp, jag tar på mig att vara enväldigt smakdomare i frågan.]

Och så tittar jag på "I am because we are" om föräldralöshet och AIDS i Malawi och undrar: Varför kan inte alla vettiga ofrivilligt barnlösa människor jag känner bara åka dit och hämta sig en unge?
Och jag orkar inte höra folk säga att resonemanget är naivt, att kommersen styr och att "då kan ju pedofiler och andra dåliga människor få adoptera".
Men är det inte lite märkligt att det inte går att fixa på ett enkelt sätt? Jag menar det finns ju alltid stålar och kreatörer när det kommer till dåliga saker. Krig och miljöförstöring ställs ju aldrig in och skjuts upp på grund av pengabrist. Det behövs aldrig stora galor för att dra in en slant till att upprätthålla barnarbetet, mörka forskningsrapporter eller förlänga krig. De stålarna bara finns ju.
Jag tror uppriktigt att det finns en skitenkel lösning på barn-och föräldralöshetsfrågan. Det hörs ju på namnet.
Det finns en uppenbar balans.

Tisdag

Jag försöker knåpa ihop en radiojingel åt min man (eller hans företag). Jag är skitdålig på det. Ett tag i början av millenniet (jag gillar inte att det stavas med två n) skrev jag jinglar ombedd av en radiokanal. Både de och jag blev förvånade över hur dålig jag var och karriären varade i kanske två månader. Min mans selektiva minne har dock bara registrerat att jag "brukade skriva jinglar" och då och då brukar han be mig hjälpa honom. Stackarn.

Vidare konstaterar jag att jag förväntas föda barn om nio dagar. Jag har en tilltagande overklighetskänsla. Jag trodde att det skulle bli verkligare med tiden, men icke. Nu är det helt obegripligt. Dessutom har jag inte tid. Hantverkarna är inne på slutspurten och jag skulle absolut behöva två veckor på mig att måla lite väggar, fixa lite detaljer och städa bort slipdammet. Dessutom vet jag inget om spädbarn och är lite tveksam till om jag öht reder ut detta. Har de inte väldigt stora huvuden och breda axlar?

Mitt eget trevliga själv

I brist på liv lägger jag ut en enkät. Kan inte ni också göra det så jag får lite insyn. Pliiis.

Du heter: Jag vill förhålla mig ogooglingsbar, men ni vet ju.

Smeknamn: Min man kallar mig Virrpinne ibland, men annars är det nog Beatrix som gäller. Mer som alterego än smeknamn dock. Det sitter i alla fall så till den grad att en bartender i den lilla stad där jag bodde i tidigare frågade mig vad Beatrix ville ha när jag själv beställde alkoholfritt.

Låt som när du är ledsen sörjer till: Ingen direkt, det känns som om jag vuxit ifrån det där sörjanadet till låtar, men jag blir alltid lite vemodig när jag hör Mad World och Purple Rain.

Vad tror folk om dig? Att jag är taggig och lite farligt oberäknelig.

Stämmer det? Förvisso.

Vad får du oftast komplimanger för? Intelligens, snygg häck och integritet.

Vad säger du för att imponera på någon? Jag drar i med någon av alla mina konstiga små-kurser på universitetet. Etnometodologi, till exempel. (Vet själv inte vad det är, men jag innehar 5 oomkullrunkeliga poäng)

Hur imponerar man på dig? Genom civilkurage, genuint ointresse för pengar och förmåga att se helheter.

Brukar du skratta för dig själv? Rätt sällan, tyvärr.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "God morgon min kära. Jag kommer."

Var bor du? Vasastan, Stockholm.

Trivs du där? Mycket.

Äger du några Converse? Nej.

Brukar du bli för full? Brukade. Men mer och mer sällan. Ganska precis ett år sen.

Är du allergisk mot något? Nej.

Har du haft sex idag? Icke.

Nästa mål i ditt liv: Bli klar med köksrenoveringen och föda barn.

Hur svarar du i mobilen? Mitt namn.

Vem ringde du senast? Min man.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? att jag skulle skicka kontoutdrag till revisorn och att han älskar mig.

Antal timmar sömn inatt: 4 sammanhängande.

Sov du ensam? Ett tag. Sen kom sambon lullandes.

Brukar du komma i tid? Ja. Med fascistisk iver.

När mår du bra? Rätt ofta. Spontant; när jag är ensam hemma och går och pysslar, målar, snickrar, lagar, fixar. När min son sparkas. När jag hamnar i ett kreativt skrivarflöde. I ett varmt bad. När jag jobbar som massör. När jag läser en bok. När jag skrattar med vänner. När jag skedar med min man. När jag får ett glas rött gott vin en fredagseftermiddag. När jag träffar min guddotter...

När blev du fotad senast? Av Kentson för typ en vecka sen.

Hur känner du dig nu? Tillfreds och ganska produktiv.

Vanligaste färg på dina kläder: Beige, svart, off-white, kaki.

Vad tycker du om fötter? Älskar vackra fötter.

Vad saknar du? Ordning, självdisciplin, ekonomiskt sinnelag, några spridda släktingar, ett par grejer till Nisse-Nim och diskmedel.

Hade du en bra kväll igår? Mycket fin. Mat med Colette och lite släktträff på Sabai-Sabai.

Favoritdryck på morgonen: Kaffe med mycket mjölk.

Rakar du benen? Ibland.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Vid 23.

Är du blyg? Lite.

Sysslar du med någon idrott? Inte efter 25. Tyvärr. Det blir gymet för hela slanten.

Vill du hellre ha mail än brev? Ja, jo, det tror jag.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Kanske. Rent teoretiskt: ja.

Har du spytt offentligt? Aa, men inte de senaste 20 åren.

Är du nöjd med ditt liv? Ja.

Är du bortskämd? Kanske. På sätt och vis. Osäker på definitionen.

Vad gör du i morgon? Besöker barnmorskan och lite avslutande manövers innan mamma-ledigheten är ett faktum.

Vad är det värsta du vet? Allt från slipdamm i bokhyllorna till politisk korrekthet. Don´t get me started.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Lyxfällan skulle nog kunna döma ut mig.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Jag tycker inte att kändisars jobb är att vara bra förebilder. För mig personligen är Gudrun Schyman och Madonna förebilder.

Vad längtar du till? Min son. Ett glas rött och en råbiff på Tennstopet. Min ö i Grekland. Ett hårt träningspass. Jämtland.

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja och så vansinnigt ödmjuk och tacksam för detta.

Vad använder du för shampoo? Det som finns.

Vad är det finaste du fått? Jag är lyckligt lottad - det är helt enkelt för mycket för att räkna upp.

Hur gammal är du: 40.

Du samlar på: Inget för tillfället.

Gröna eller röda äppeln: Gröna.

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Olle, Cicci, Annica, Mamma, Pappa.

Gillar du golf? Nej, usch.

Vilken tid gick du upp idag? 06.30.

Har du sovit i din egna säng inatt? Ja.

Har du strumpor på dig nu? Ja. Varma, ulliga, beiga.

Är det okej att gråta? Naturligtvis.

När grät du senast? I torsdagskväll av ren utmattning.

Vad skulle du göra om du vann en miljon? För tillfället inget speciellt faktiskt.

Bär du glasögon eller linser? Nix.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Nä.

När går du upp ur sängen en helgmorgon? Vid 7-8

Vill du gifta dig? Nä, inte direkt.

Vill du ha barn? Aaa! Rätt snart, faktiskt.

Solar du ofta? Nä.

Är du bra på att laga mat? Ja, det tycker jag.

Är du flygrädd? Nix.

Hur vig är du? Väldig.

Är du musikalisk? Nej. Jag är nog inte omusikalisk heller.

Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten.

Tror du på ett liv efter döden? Beror på dagsform.

Tycker du om sushi? Jarå. Det har väl en tendens att bli nödlösnings-mat.

Vad äter du helst när du ser på film? Beror på tid och plats.

Bor dina föräldrar tillsammans? Nä. Hahaha. Galna tanke.

Har du tandläkarskräck? Nej. Jag gillar faktiskt att gå till tandläkaren.

Har du någon gång gråtit dej till sömns? Ja. Tyvärr.

Biter du på naglarna? Ibland.

Senaste låt du hörde: Bob Marley - Kaya.

Alla får ligga

Min närmaste granne är en rätt anal jurist i 30+. Man märker just inte av henne utom då hon dyker upp på brf-möten med bakåtstruket hår, korrekt klädsel, talandes flytande juridiska. Plötsligt för några månader sen verkade hon byta livsstil - hög musik och fest. Och hon började plötsligt knulla med en frenesi som fått mig att dra mig för att bjuda hem folk. Det pågår högljutt i timmar och när det äntligen upphör är det risk för att det bara rör sig om fem minuters paus.
Ganska fort stod det klart att hon i själva verket, naturligtvis, var oskyldig till det hela. Lägenheten är uthyrd. Av förklarliga skäl har jag varit lite nyfiken på den nya innevånaren. Jag föreställde mig en tjusig amazon med ett enormt knullrufs och en lite djurisk framtoning. En vild och vacker kvinna. Jag har nästan varit lite avis.
I dag mötte jag min vardags-nemesis, aka Knullis, i tvättstugan. Det var en han. Blek och smalfet. Han hade en välpressad märkesskjorta och noppriga långkalsonger med gällivarehäng. Ett blekt, lite blankt babyface. Och den satan hade med sig sin jävla laptop och satt och jobbade halvklädd medan han tvättade.
Tydligen får vem som helst para sig nu för tiden.
[öppet mål, jag ser det]

I stort sett meningslös

Jag trodde att föräldraledigheten skulle innebära kulinariska mästerverk, explosioner och fyrverkerier i social media, intellektuella samtal på fik och långa promenader. I själva verket förfaller mitt hem och min hjärna. Jag sover. Varken mer eller mindre. Sen vaknar jag helt outvilad.
I dag har jag engagerat mig lite vagt i en födelsedagspresent till min man, släppt in en hantverkare och pratat lite med en kund. Sen var jag helt slut och somnade som en stock i soffan. Vaknade hungrig, men tanken på att skaffa föda var för jobbig så jag somnade om.
Detta är ju förfärligt.
Och jag vill säga: förlåt, den här bloggen är drabbad av graviditet och jag skäms för detta. Jag känner hela tiden att "det här är kul/viktigt/irriterande/något jag borde bry mig om" och sen tappar jag tråden. Jag kan helt enkelt inte intressera mig för något längre. På jämtska säger vi "oi" - det översätts typ unplugged.
Förlåt.
Nu ska jag sova.

Tillägg:
Efter att ha sökt på etiketten "november" inser jag att med lite tur är bloggen snarare drabbad av, just, november snarare än grötig mamma-hjärna. Jag verkar ju alltid sprudla av apati denna årstid!
Nu ska jag sova.