I väntan på flat-pillret

Min man är sjuk sedan en vecka tillbaka. Magsjuk. Och värre än så - han har drabbats av mans-magsjuka och den är nästan dödlig. Han började må bättre för ett par dagar sedan och firade med en brakmiddag och vin. Sen fick han kramper. Dessa har han ihärdigt och fortsatt försökt mota med hjälp av fett, stekt mat och kakor. I skrivande stund ligger han i fosterställning i soffan efter köttbullsmiddag med blåbärspaj till efterrätt och yrar om magsår och akutmottagning. Och så fort jag öppnar munnen säger han trotsigt: man SKA äta när man är magsjuk. Sen viker han sig som en fällkniv och tar en snus.

Så i väntan på flat-pillret är jag ensamstående morsa. Tvåbarnsmor.

Stoppåbelägg

Om jag inte kammar till mig och offentligen avblåser den här uridiotiska utmaningen så är denna blogg död. Och jag är inte riktigt redo för detta.

Således är utmaningen härmed över och jag unnar mig fortsatt privatbloggande om mina laster, irritationer, ångestar och tillkortakommanden på denna plats.

Vintern har gått i sjukdomens, dödens och eländets tecken men det var då och nu vänder det. Ska vi säga så?