flydde hantverkarjävlarna (jag vet inte varför jag kallar dem så!? de är helt fantastiskt duktiga och trevliga) och spenderade natten hos A i uppsala. Mirakulöst fick jag med mig allt man behöver för en tjejkväll i en liten ryggsäck; plyschbrallor med stora blommor, nässpray, varma strumpor och pedro almódovars "allt om min mamma". Endast en liten detalj fattades upptäckte jag i morse när jag vaknade i A´s krusidulliga säng med rosa överkast. Trosor. Jag och A delar allt sedan 14 års ålder. Inklusive tandborste i nödfall. Men när det gäller trosor känns det som om man inte kan be att få låna ett par. Det går väl inte att lämna tillbaka även om de fått en omgång i 90 grader...?Med bregott i stämman bad jag att få ett par.
Likt professor Baltazar stod A på huvudet i tros-lådan och muttrade med trosor till uselt kilopris yrde runt.
- Här, sa hon i triumf, du ska få mina finaste, och svingade ett par med synligt signum D&G, likt en presentförpackning, på fronten.
- dolce y gabbana ! flämtade jag, inte helt olikt Edina i Ab Fab. Ska jag få dem?!
In från höger dök den snart tonårige märkesfixerade sonen.
- Va!? har du dolce y gabbana, mamma!? Varför ger du bort dem?
- Jag kan inte ha dem, svarade den ömma modern med sammanbiten min.
- Varför köpte du dem då, frågade sonen med en förbryllad rynka mellan ögonbrynen.
- Kanske för att de var så billiga, sa jag med ett elakt flin.
- Jag kanske trodde att jag var lite mindre än jag faktiskt var, fnös A, slängde åt mig trosorna och fjuppade iväg likt tjuren ferdinands mor.
Sensmoral?
- Njaä.
Mer spännande än så blir det tydligen inte i Sverige i juli. Jag borde ta semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar